ORIGINALBREVEN

 

BREVEN TILL MAMMA
Indien februari - mars 2014
 
Hej Mamma /1
 
Är nu i Mumbai, det som kallades för Bombay förr. Indiens största stad 
med 16,5 miljoner innevånare. Eller 25, det finns olika bud. Hittade ett 
hotell nära flygplatsen. Eller jag hade bokat det innan. Det gällde bara att 
ta sig dit, hit. Vi landade vid femtiden på morgonen. Tog ett par timmar och 
mer att komma ut ur terminalen. Visa on Arrival, visa som man ansöker när
 man anländer, kallas det och kan fixas om man stannar mindre än en 
månad och har två passfotografier och 60 $. Tog onödigt länge. Man ville 
bland annat veta om mina far- eller morföräldrar kom från Pakistan. 
Allt ordnade sig och vi tog en mopedtaxi till hotellet, vilade ut.
Kom till ett soligt Stockholm i förrgår. Satt på hotell Grand i glasterassen 
och kollade internet, skrev en dikt, och inväntade 12.30 då jag hade 
lunchträff med Ludde på Arsenalen. Allt är väl med honom. Jobb, Elisabeth
och barnen. 
Tog mig ut till Arlanda i tid och sedan när vi skulle fara så var det nåt som 
skulle kollas. Så vi blev över två timmars försenade. Tog sista metron in till 
Istanbuls centrum när vi väl landat. Jag känner staden rätt väl nu. Sov på 
The Hotel Contantine. Förr hette staden Kontantinopolis. Vikingarna kallade 
den Miklagård.
Sov rätt bra och blev bjuden på frukost med anledning av bemärkelse-
dagen. Tog mig ut i Fatih och sökte efter katten vi träffade i december, men 
hon var nog försvunnen eller låg och sov. Hassan som har musikbutik hade 
sett henne. Gick in och köpte munstycke och rör. Snackade tyska. Blev 
bjuden på lunch dagen till ära. Kuru Fasulye Pilav Tursu kallade han det för. 
Bönröra med köttben och som tillägg surkål, saltgurka och peppar. Och vitt 
bröd. Kul!
Träffade dock en hel del andra katter, bl.a. en med grönt och blått öga. Tog 
en promenad till Galatabron och kollade fiskarna. Var också in i metall-
kvarteren och köpte lås och kedja. På flygplatsen var Simon emot och han 
bjöd på en öl dagen till ära. Senare bjöd jag honom på en med anledning av 
hans förtiårsdag som inföll mellan jul och nyår.
Vi har vandrat omkring i environgerna idag efter att vi sovit några timmar. 
Blev inbjudna till en hel del jämnåriga med John. De ville att Simon skulle 
spela gitarr för dem. Satt några timmar på eftermiddagen och svarade på 
deras frågor. På kvällen var vi och åt kyckling Tikken Masala.
Nu ligger vi här och vilar ut. Simon tittar på nån film på Tv, och jag skriver.
Hoppas att allt är gott.
 
Kramiga hälsningar, sonen
  
 
Hej Mamma /2
 
Sista kvällen i Bombay innan flyget flyger söderut till delstaten Kerala. Där 
vänder vi och tar oss uppåt igen. Och det händer så mycket hela tiden. 
Tre dagar här i Indien har gått åt till olika saker. Två dagar här i norra stan 
och en dag ner till stadens centrala delar. Då var vi på Leopolds och strosade 
omkring längs havet. Det varma havet. Men inte vidare rent. Och runt gick vi 
vidare tillbaka upp till stationen Churchgate dit vi kommit vid 12 på ett otroligt 
packat tåg. En händelse att minnas. 
Jag fotograferar mycket och dricker vätskor för temperaturen är väl sådär 28 
grader på eftermiddagen. Stället vi bor på har både fläkt och air-condition. 
Inte så flott men duger åt oss. Vi har varit mycket i environgerna och sett oss 
omkring. Har hittat ett hyggligt matställe Durga, i närheten och varit i en skola 
och på bio.  
Trafiken är helt galen. Dom kör på vänster sida och dom kör som galningar. 
Man får se upp! 
Bra för idag. Ha det så bra. Kram.
 
/Sonen
 
 
Hej Mamma /3
 
Klockan blev just 17 här på hotellet i Fort Cochin i södra Indiens delstat Kerala.
Det är tre och en halv timmars tidsskillnad så den torde vara halv två på söndag 
eftermiddag hos er. Ni verkar ha lite trist väder där, några plusgrader och molnigt. 
Här har vi dis och 31. Lite väl varmt så jag gick och vilade upp mig vid tolvtiden, 
läste lite om staden och planerade hur vi kunde fortsätta norrut. Simon blev kvar på 
terassen och funderade på sitt. Nu är jag igång igen med lite värkande ben.
Vi kom alltså hit igår på eftermiddagen och åkte 45 kilometer ner till kusten, ända 
dit där bussen stannade. Steg av och stegade in på en terass och svalkade oss med Kingfisher. 
Det fanns internet på stället så jag kunde via sajten booking.com se vilka förmånliga 
boenden det fanns i närheten. Fastnade för ett som heter Hotel Bright Heritage, som 
visade sig vara ett bra val för 1800 rupier + skatter 20%. Det blir väl sisådär 27 € att 
dela på. I Stockholm skulle det nog gå på runt 150 kan jag tänka mig. Stan sägs påminna 
om Sveriges huvudstad med sina olika öar. Nåja.
Tog oss en promenad ner till stranden och tittade efter vad fiskarna hade att erbjuda och 
det var mycket. Fiskar i olika storlekar och färger och kräldjur som krabbor och räkor. Och 
tilltäppta musslor. Mycket intressant. Var sedan och åt räkor på en restaurant som serverade 
öl endast som svart kaffe i stora muggar. Dom hade inte tillstånd att servera öl. Fortsatte 
till haket på hörnet och pratade musik och foto med killarna där. No 18 hette stället. Går väl 
dit igen ikväll, Simon vill spela.
Idag steg vi upp vid 8~tiden. Åt farkost (frukost) ; stekt ägg, rostbröd med sylt och melonjuice 
på takterrassen. Från andra sidan gatan hördes hur man kallade till gudstjänst.
Nere vid stranden finns de kinesiska fiskenäten som är berömda. Det är som stora håvar 
som sänks ner i vattnet. Och fisk får dom en del, men kråkorna håller sig också framme och 
nafsar åt sig. 
Det är ju rätt fantastiskt att man kan ha kontakt på det här sättet, att allting går så fort. 
I reception finns det internetuppkoppling så det går att kolla upp vad som händer både 
här och där. 
Simon var just ner på tobak och kollade säkert in vad som skett på Facebook och hur många som 
gillat våra bilder och rapporter. 
Kanske Riitta är med på FB? Skall kolla upp det så kanske hon kan kolla upp bilder vi satt upp, 
där jag lattjar med ungar i Mumbai och söker hotell på denna iPad mini.
Allt gott och väl till er därhemma. Imorgon reser vi vidare.
Kramar
 
/ Tom
 
 
Hej Mamma /4
 
Tack för svar på brev nummer tre. Kul att du skrev lite själv också, nya erövringar. 
Vi har nu kommit till Calicut där vi bor på Seaqueen Hotel vid stranden. Hann hit till 
solnedgången igår kväll. Reste från Ernakulum Junction med tåg i närmare fyra 
timmar i en andra klass kupé. Det var en minnesrik resa med några fullon som var 
för intresserade och höll på att reta gallfeber på alla men vi klarade av att hålla oss 
i skinnet. Alla andra tyckte också dom var jobbiga och att vi inte skulle bry oss. 
Simon hivade upp gitarren och spelade lite till de manliga passagerarnas glädje. 
Kvinnorna har egna kupéer, men en sov uppe på bagagehyllan i vår andraklasskupé. 
Även jag drog en blues och House of the Rising Sun. 
Vi väcker intresse var vi går och hälsas välkomna av många. Man är lite mer lokal här. 
Förra stället var lite mer turistiskt och där fanns det mycket västerlänningar medan vi här 
bara sett två andra. 
Var upp till stan nu på förmiddagen och skaffade flaskvatten, plåster och souvenirer. 
Jag köpte sandaler i Mumbai och som alla nya skor är det lätt att få lite skavsår till en början. 
Köpte bananer också, något som jag ätit mycket av p.g.a. att dom är förpackade i sitt eget 
skal och det därför borde vara säkert att käka dom. Inga bakterier som kan få en däckad. 
Simon hälsade fast ni inte känner varann, nu gick han ut och strosade på egen hand ett tag. 
Hans mamma Benita Muukkonen fyllde förresten år häromdan. 
Vi åker mycket tucktuck här, det är trehjuliga motormopeder med plats för två passagerare 
på ett säte bakom förarn. De kallas även rickshaws som egentligen är en vagn som dras av 
en man som springer omkring med den i trafiken till billigt pris. Dom finns inte här länge, det är 
väl bara i Calcutta / Kolkata som dom finns kvar. Men vi är i Calicut som ligger på västra sidan 
i Kerala långt från Kolkata på nordöstra sidan. 
Hotellet vi bor på är modernt och skinande men ända billigt. Vi betalar 15 € per natt här och 
då ingår frukost. En kackerlacka ingår visst också i priset. Den ramlade på rygg imorse och 
ligger ännu under tvättstället och sprattlar. 
Frukosten i morse var den mest indiska vi fått hittills med risbröd och starka såser. Pulverkaffe, 
kokt ägg och toast med söta sylten fick man även här. Solnedgången över havet i går var fin men 
snabb men jag hann få några bilder. 
Går väl ner och kollar stranden senare på eftermiddagen, nu får det vara lite siesta ett tag.
Varmt och skönt har vi det här och inget är särskilt kostsamt. Får se om vi far vidare på nya äventyr 
på nån annan plats 
redan imorgon. Det får vi diskutera senare, vi tar det mesta en dag i taget. Och jag har redan hunnit 
lägga en vecka till mina 60 år och det känns bara bra. 
Ha det så bra och hälsa runtikring att vi har ingen fara här, att dom är räddare för oss än vi för dem, 
men att vi försöker ta seden dit vi kommer.
Allt gott och en bamsekram härifrån.
 
*** Tom
 
 
Hej Mamma /5
 
Det drar ihop sig till ännu en natt på detta hotell som kallas Seaqueen, Hafsdrottningen, och det är 
sent här och 3 1/2 timmar tidigare där. Snart är det dags att sammanfatta  de första 10 dagarna av 
resan, men först kanske bara denna dag, en onsdag, då värmen steg till 35. Klockan 8.30 ringde 
telefonen och en kvinnoröst sade breakfast kort och gott och då var jag redan på väg. 
Simon vaknade av signalerna så det var bara att inmundiga det som bjöds, dvs det samma som igår. 
Var på nätet sen och fick kontakt både hit men mest dit. Vi är främmande fåglar här, skrämmande 
verkar det lite som. 
Skulle ta oss till Centralstationen, ta reda på hur tågen går vidare. Väl framme var det förutom varmt 
även kaotiskt. Vi åkte om varandra p.g.a. missförstånd. Jag märkte att batteriet blivit kvar i laddaren 
när jag skulle fotografera en man som bromsade in sin minilastbil och ville jamma på Simons gitarr. 
Så jag begav mig tillbaka till hotellet några kvarter bort. Fick sedan tag i en mopedtaxi som jag bad 
stanna vid gitarristen runt hörnet. Men chauffören ville inte lyssna helt ut, utan gjorde som om han 
visste mer än mig om vad jag ville. Och körde direkt till järnvägsstationen. 
Simon svarade först inte på mitt mess och inte nådde jag honom per telefon... Numero johin soititte 
ei ole käytössä.... 
Tog en mopedtaxi tillbaka till hotellet, men bad chaffisen stanna vid hörnet där jag lämnat gitarristen, 
som messade att han var på station... Slutade med att jag valde att gå, och titta på skjortor på vägen, 
men de var för små. Vi är storväxtast här både till omfång och längd.
Möttes slutligen efter ytterligare messande vid ett hak som heter Beer Parlour, ett skumt hak på en 
bakgård i mörkret där vi varit dagen innan. Man är mycket restriktiv med alkohol här, även om det 
kanske inte hjälper värst mycket. Som tidigare portugisisk, holländsk och engelsk koloni så hör 
Kerala ändå till de mer liberala staterna. Man har t.o.m. kommunistiskt styre här och inför valen i 

april ordnas 
stormöten och marscher. Röda flaggor med hammaren och skäran vajar överallt på stan. 
Träffade två män på mörkerrestaurangen som vi kom i samspråk med tack vare gitarren, ett utmärkt
lockbete till kontakt. 
Den ena, Masil, kunde hyfsad engelska och informerade lite om läget i staten och den andra fick jag 
kontakt med genom att be honom att skriva mitt namn och sitt med de tecken man använder här för 
att uttrycka sig skriftligt. Deras språk heter "malayalam" och har inga likheter med "hindi" som är 
majoritetsspråket i norra Indien. Det finns 22 språk som kan användas 
officiellt i Indien.
Grundläggande kunskaper har jag hämtat från en bok som svenska tidskriften Vagabond gett ut och 
där beskrivs även hur kommunismen fungerar här enligt författarinnan Arundathi Roy. Det verkar 
närmast vara en indisk form av vår socialdemokrati där man satsar på utbildning för alla både 
flickor och pojkar och värderar hälsovård och jämlikhet högt.
Från tidningen Hindu Times får jag veta vad som händer i övrigt i landet och världen, kanske mer 
från regeringen i Delhis sida där Kongresspartiet har stor makt. Får väl läsa på lite mer om sakernas 
tillstånd på internet nere i receptionen när jag tycker mig ha tid med det. Tar min utrustning med mig 
och går ut på en promenad  för att se hur staden ter sig i det disiga morgonljuset. Hur kråkorna 
kraxat och höken slår till. 
Vi drar vidare norrut under dagen med tåg till Kannur eller vad det nu kallas på nyindiska. 
150 kilometer bort.
Hoppas allt är väl med er. Verkar vara nån enstaka plusgrad där. Här stiger temperaturen från 
morgonnattens 
26 till 35 på dagen.
 
Kram
 
 
Hej Mamma /6
 
Ny månad ny stad. Befinner oss nu i Kannur, 97 kilometer norr om Calicut, som vi tog tåget 
från igår eftermiddag. Jag kände mig då tillräckligt kurant för att orka ta tågturen hit. Min 
mage råkade ut för det som de flesta får, turistdiarre. Jag hade tänkt fotografera stranden 
på morgonen efter att jag skrivit klart mitt förra brev. Satt nere i receptionen och läste tidningen 
då det blev tryck på och snabbutryckning till toa. Så det blev till att inhibera planerna på avfärd 
norrut med ett dygn. 
Så jag kurerade mig på hotellet medan Simon sprang ute och kolla skeendena. 
Idag har det varit ombytta roller. Vi kom hit och hittade med hjälp av en artist ett rum på ett 
hotell nära järnvägsstationen för under 10€. Men bara en dubbelsäng. Vi fick dock en madrass 
inkastad som Simon sa att han kunde ligga på eftersom jag varit sjuk...  Vi tog en kvällspromenad 
mot stranden men orkade inte så långt. Det blev för mörkt framöver. Men en öl orkade vi med i 
källaren till ett finare hotell. Intog sedan middag på en sylta närmare vårt rum. Jag ville ha ris för 
att binda upp vätskorna i magen och nåt vegetariskt. Fick wokad blomkål till. Gott! Men vattnet 
vågar vi inte dricka om det inte är förseglat i plastflaska. Simon blev erbjuden kött. Och till det 
fick vi båda nybakt flatbröd.
Vi hade begärt rum utan luftkonditionering men med fläkt som snurrar på och väsnas konstant.  
Och Simon ville titta på filmkanaler på TV. Så jag somnade in i dubbelsängen och vaknade till 
vid två och släckte ner men, lät TVn rulla på. Vaknade emellanåt i olika ställningar i jättesängen. 
När det ljusnat och jag vaknade till ordentligt sade S att han sprungit på WC hela natten. Jag 
hade inte märkt nånting trots att det kändes som jag sovit mycket oroligt.
Så jag begav mig ut på egen hand för att upptäcka staden som var en blandning av gammalt 
och nytt, stort och smått. Gick ut i riktning mot en beach som skulle ligga 1,7 km bort. Tänkte 
det kunde vara en lämplig motionsrunda. Kom ut i lugnare kvarter med militärförläggningar, 
villor och tornhus i fjärran. 
Det var lugnt såhär på lördagen, inga tjoande barn vid skolorna. Men det blev snabbt varmare. 
Kom till slut fram till stranden som var inhägnad och hade inträde på 2 rupier (0,25 cent). Det 
var torrt och rätt öde. Sökte desperat efter vatten. På stranden hyrde man ut utrustning till 
glidflygning under ett tygtak. Det blev hett i sanden. Hittade till slut vatten vid utgången på 
andra sidan. 
Tog en annan väg, som visade sig vara genväg, tillbaka. Köpte en banan i ett stånd vid vägen. 
Var en stekbanan och hård. Men jag tuggade på och tänkte att det var bra för magen. Hällde 
vatten ur flaskan över huvudet för att kyla ner mig. Gick in i en butik med ayurvedapreparat och 
frågade efter nåt för magen. Doktorn tog emot i skilt rum och skrev ut recept efter konsultation. 
Visade sig bli en vätska örter som skulle intagas före maten tre gånger om dagen och tabletter 
efter maten. Tar in det ett tag framöver, det kan väl aldrig vara till skada.
Hittade också några bullar och en vattenflaska och köpte en veckotidning India Today för att 
kolla in vad som pågår i intellektuella kretsar här. Inte mycket jag orkade läsa denna heta 
eftermiddag på ett hotellrum i staden Cannuore i norra Kerala där temperaturen nog är närmare 
40 än 30 idag. Vi har ingen uppkoppling här så då får man känna efter istället för att läsa in. 
Vi får leva efter hur Simon mår ett tag nu. Det är han som är bossen, när det inte är jag som 
är det ;).  Tycker det funkar bra och skall väl snart ta oss ut och kolla vad som kan tänkas ske 
här i stan, säger chefen. Man blir så rastlös. Jag hänger med med min kamera när 
timmen är inne.
 
Heta marshälsningar till er alla från Indien.
Ha det bäst ni kan.
Sonen Tom
 
PS. Du vet att jag älskar dig oändligt. DS.
 
 
Hej Mamma /7
 
Måndag morgon och vi steg upp kvart över fem för att hinna med tåget till Calacona i södra Goa 
timmen senare. Vi gjorde ett stopp i hamnstaden Mangalore dit visst Kaj Heidenberg varit på jobb 
som fartygsförsäkrare eller nåt liknande. Han berättade för mig en morgon utanför Julius att dom 
tagit fel på flygplats och han hamnat i Bangalore en bra bit bort med taxi, kanske 400 km. 
 
Dagarna i Kannur präglades av att Simon hade magsjukan och jag gick ut lite på egen hand i 
hettan. Man stod inte ut länge på dan. Jag skrev visst om min promenad till stranden. Förutom 
hetta utsattes vi för myggor som fick ansikte och armar att se ut som om man fått mässling. 
Men det kliade inte så farligt. 
 
Det var helgdag första mars och man förbereder sig mycket inför valen i april med affischer och 
möten. Och barerna var också stängda första dagen i månaden i Kerala. Har lite svårt att förstå 
mig på deras system. När dom menar ja så skakar dom på huvudet och ibland får man varken 
ja jo nåja eller jonä ur dom. Det tar väl ett tag att figurera ut vad som rör sig i folksjälen och vad 
som är individuellt. 
 
Sov nästan inte alls sista natten i Kannur, myggorna surrade och fläkten snurrade. TVn stod på 
Movies Now på låg volym och jag hade fått lock i öronen. Grävde ur massor med vax men det 
har inte hjälpt, tusan. Försvårar konversationerna. Om det inte blir bättre får jag gå och spola ur 
dem vid nästa anhalt, så här kan det inte fortsätta. När gryningsljuset kom smög jag mig ut för 
att kolla hur staden vaknade upp på söndagsmorgonen efter en stillsam lördag afton. 
 
Tog mig till okända trakter på andra sidan järnvägen. Man hade bundit "halsband" av färggranna 
blommor som dom visst placerar ut på helgonbilder i templen. Men inte bara hindus utan även 
kristna. 
Skulle önska att dom kunde engelska så man kunde fråga mer, men det är sällan man träffar nån 
som skulle vara intresserad av mer än var man kommer från, varifrån man kommit och vart på väg. 
Där tar det lätt slut.
 
Lugnt och skönt var det på morgonen, man slapp den vilda trafiken och ljuset var bra att 
fotografera i. På vägen tillbaka var jag och köpte tågbiljetter till nästa station, Mangalore, 
innan dagens kaos inleddes. Köpte lite bröd på vägen tillbaka till hotellet, vatten och 
morgontidningen. Passerade också en raksalong och beslöt att gå in och få bort 10 dagars 
skägg. 
 
Det gick bra med rakkniv. Han frågade om jag ville ha facewash, ansiktstvätt, och jag sa att 
varför inte, kunde vara kul att pröva på. En både kul och annorlunda upplevelse var det. 
Han sprutade tvålvatten i nyllet och masserade, knådade och fingrarna for som en tröskmaskin 
över hårbotten. Han körde runt om öronen och även nacken fick sig skön behandling. 
2,50 € kostade kalaset.
 
När vi sedan skulle ge oss av till Mangalore åkte vi åt fel håll, tillbakåt där vi kommit från
två dagar tidigare. Så det bara att vända om vid första station. Av alla tågnationer som jag 
besökt i mina dagar är dessa den mest förvirrande och det känns som om det hela tiden är 
dubbla budskap, jonä. Nå ingen fara men var ju rätt trött efter sömnlös natt, och huvudbehandling, 
så när vi kom till Mangalore bestämde vi oss för att stanna på ett snyggt hotell med Wi-fi, 
internetuppkoppling. Då hade vi farit runt och försökt hitta en annan station som var lugnare och 
också fixat biljetter till imorse.
 
Vi åkte lite taxi men var inte till hamnen, men hittade en bar att släcka törsten på med Kingfisher. 
Tuppen gol mitt i stan. När vi checkat in på hotellet vid 5-tiden och kollat posten måste vi ut och 
tillfredsställa våra vrålande magar. Runt runt och till slut blev det en familjerestaurang invid hotellet. 
God indisk kyckling Tikken Masala och ButterMassa med papati-bröd från Kerala fast vi befann 
oss i en annan stat, Karnataka. Först fanns inte Tikken så vi tog Pepper, men det var för starkt 
och gåvoskatten Tikken som inte fanns!?! 
Proppmätt och osoven orkade jag inte mer med stan och fick mig så till slut en 8-timmars sömn.
 
Nu är vi på väg till Goa där jag varit förut en gång. Det är ett turistigare ställe och vi har tänkt 
koppla av ett par dagar på stranden när vi når dit om sisådär tre timmar, vi har tågat i fyra redan. 
Simon sitter och fotograferar landskap, djur och annat som han skall visa ungarna på dagis när 
vi är tillbaka om 8-9 dagar.
 
Det börjar hetta till igen och svetten kryper fram. Tåget dunkar högt och alla dörrar är öppna. 
Inte så lätt att konversera omgivningen med lock i öronen därtill så man får sitta och glo och det 
finns att glo på. Dom glor tillbaka ännu mer.

Hoppas att allt är väl där och du märker ju att du finns i mina tankar varje dag och till och med 
i drömmarna. 
Njut när det känns bra.
 
Din Totte.
 
 
Hej Mamma /8
 
Ännu en tågtur senare hamnar vi så i norra Goa, om ett tag, efter att ha tagit oss med taxi 39 
km från paradiset Palolem till Margao. Det kostade en tia. Och till Margao hade jag varit förut 
och spolat öronen i tisdags. Då tog jag buss för 30 rupier dit och 40 tillbaka. Inte mer än euron 
sammanlagt. Behandlingen kostade mig 4 och trettio €. Var oerhört skönt att bli av med 
irritationen i öronen. Skojade och sa att det kunde kallas att uppnå örgasm.
 
Kom till stranden i Palolem i måndags. Tågstationen Calacona var så liten så att vi nästan 
missade den. Tog en tucktuck / taximoped till beachen och kopplade av med en öl innan det 
blev dags att jaga boende eller välja nåt som erbjöds av ett otal ivriga förmedlare. Vi följde efter 
Ravi som tagit min kappsäck på axeln och spurtade iväg genom sanden. Vi fick ett tvåbäddsskjul 
inne på en gård för 500 / ca. 6 € natten med simpel toa och dusch och fläkt i taket som inte 
behövdes, visade det sig då eftermiddagarnas 35 grader gick ner till 22 vid midnatt. Och havet 
svalkade och palmerna vajade och det enda som störde var mina lockade öron.
 
Det fanns båtar uppdragna på stranden och loja hundar som strosade på stranden eller 
slappnade av totalt i sanden. Vi träffade amerikanen Michael som skulle fylla 63 den 14nde 
mars och som bodde i Thailand men var på upptäcktsresa i Goa och skrev om det. Liksom jag 
skriver, varje dag flera texter om vad som händer och sker.
 
Och familjen som hade 12 stycken rum runt sin gård tvättade och stod i. Och barnen storasyster 

och Lillebror gick till skolan och Simon lärde dem hålla i en gitarr och fotograferade dem med 
tuppen på gården i famnen och spelade in filmhälsning till barnen på hans dagis i Östernäs. 
Då var jag i närmaste stad och spolade mina öron.
 
Igår tog vi en promenad till en bankautomat i hettan, och gick vi till en restaurang i en vik där det 
fanns uppkoppling och kall öl. Skickade brev till dig därifrån. Barnen simmade efter skolan och 
njöt av att vara fria. Sen tog vi en moped "hem" till vår strand. 
 
På tisdag kväll hade vi ett fint möte med två indier på stranden. Ja sa till Simon, när vi redan var 
på väg att gå hemåt och sova, att se där är det nån med en gitarr. Så vi stannade på stranden 
och spelade ihop och pratade om hur det är i världen, hur de har det och vad de gör. Det var två 
unga män på 23. Mycket trevligt och givande. Vi satt väl där på stranden till klockan 03.
 
Nåväl nu är vi åter på väg och har redan hamnat på nästa strand norrut, Vagator, där vi hyrt 
ett rum ovanför en beachbar. Skönt att ligga här och skriva efter en snål dusch. Skall gå ut och 
exploatera stället ytterligare, strax. 
 
Ha det riktigt bra.
Stora hälsningar!
 
Kram, Tom
 
 
Hej Mamma /9
 
Sista morgonen i Goa. I kväll bär det av med buss till Mumbai över natten. Och så är vi där 
imorgon på morgonen och har två dagar på oss innan flyget far om tre dygn. Det kommer
att bli några långa nätter framöver känns det som. 
 
Idag är det internationella kvinnodagen och igår var vi in till Mapusamarknaden och köpte 
bussbiljett. Tog taxi dit men tröttnade snart på hettan i staden. Så vi åkte ner till en annan 
strand, Candolim, där vi varit och turistat med charter för många många år sedan.
 
Vi vandrade längs den fullspäckade stranden i timmar och tog ett par tankningspauser i hettan. 
Simon stannade upp ett tag och lockade snart en publik av intresserade män genom att spela 
Trollmors vaggsång. Ho aj aj aj aj buff. Och jag fotograferade.
 
Vid Calangute stannade vi och gick upp mot byn där Simon var med Minna för två år sedan. 
Tog oss runt i de stilla kvarteren och hälsade på hans hyresvärd från 2012 helt kort. 
Sedan hände två saker, en rolig och en inte så angenäm.
 
På vägen kom en musikant gående med fru och spädbarn och kon Laksmi som var utspökad 
med färggranna tyg, klockor och med julgirlander i hornen. Han spelade på nån slags 
trumpetliknande träblåsinstrument med dubbelt rörblad och lät långan väg. Jag sjöng lite 
och Simon försökte spela ihop med honom men det var lite svårt då mannen som var 
berusad av annat än bara sin musik körde på för fullt. Dom hade kommit norrifrån i Indien 
för att förtjäna levebröd i turistorten vid havet. Jag stack en hundring till frun med det lilla 
barnet
 
Sedan gick de vidare och vi med. Stack oss in på restaurangen The Cricketter där dom 
hade trådlös internetuppkoppling. Tittade efter vad som hänt på Facebook tills strömmen 
tog slut i telefon. Åt kyckling med ris och gav lite kex till en katt. När det skymde gav vi 
oss iväg till en bankautomat och sedan iväg till vår strand med taxi i tio kilometer.
 
När vi kommit tilll Small Vagator Beach och restaurangen och boendet Disco Valley 
skulle jag upp och ladda telefonen men kunde inte hitta den i väskan dit jag trodde att 
jag stoppat den när den blivit strömlös. Vi blev tvungna att fara tillbaka till Calangute 
och kolla om den kunde ha ramlat ner på golvet. Med Simons goda lokalsinne kom vi 
fram till The Cricketter. Men där hade det inte upphittats någon mobil så det var bara 
att köra tillbaks med oförrättat värv. 
 
Så onödigt, så slarvigt. Kanske den ramlat ur på vägen till bankautomaten, eller i taxin. 
Vem vet vem som nu har min fina telefon som inte kan användas utan lösenkod. Men 
det känns naket och bittert att ha blivit av med den. Besvärligt.
 
Men hälsan har jag. Och längtar hem nu. Hem till egen säng, till Alma och till dig. 
Men jag hör ännu av mig innan jag kommer hem om några få men långa dagar.
 
Ha det bra fram tills vi ses.
Storkramar från Slarvern.
 
 
Hej Mamma /10
 
Så är det snart dags att lämna Indien för denna gång. Lämna hettan och Bombays 
myllrande gator bakom sig. Vi kom hit igår morse och då kändes nattresan med buss 
av ordentligt i kroppen. Sov inte så mycket på bussen mellan Mapusa i Goa och Mumbai. 
Sista kvällen i Goa var vi på en stor marknad, något som kallas Saturday Night Market. 
Åkte dit med samma bil som sedan tog oss till nattbussen som gick kl 20.30 eller skulle 
göra det. Var stor trängsel och oklarhet om vilken buss man skulle ta, men det ordnade sig. 
På marknaden köpte jag lite smågrejer bl.a. en skjorta som är bra att ha när alla andra är 
smutsiga av svett. Var roligt att gå omkring och titta bland försäljarna. Man hade levande 
musik som kom igång under kvällen men vi måste bege oss iväg redan klockan 19.00 
för att inte fastna i trafiken. 
Vi hann äta vid torget där bussen stannade till. Bussen var rätt bekväm med en stol som 
man nästan fick ner i liggande ställning men det höga ljudet från filmen och högtalaren rakt 
ovanför mig störde de första tre timmarna. Sedan sov jag en smula av och till. Det var 
en lång natt. 
Att ta sig in i norra Mumbai tog lång tid. Staden är så stor så stor. Men vi visste var vi 
ungefär skulle stiga av för att komma till det 
boende vi tidigare bott på och lämnat grejer på. Simons gitarrlåda och våra vinterjackor.  
Klockan hade hunnit bli över 9 på söndagsmorgonen när vi kom Andheri och det var ett 
divlande att få tag i mopedtaxi till ett vettigt pris. 
Den vi blev anvisad försökte få 600 rupier för resan, men jag höll fast vid 200. Ännu när 
vi stigit in och satt oss på bakbänken försökte han höja priset som vi just kommit överens om. 
När vi hotade stiga ut så slutade han. Han ville också köra oss nån annanstans och 
få mer pengar. Men vi är beresta och klarade av det bra och kom fram och kunde vila ut. 
Gav honom 10 % i dricks. Först ville han ha den 50-lapp växlad som jag gett honom så 
han fick nöja sig med 20 lurendrejaren.
Men eftersom vi ändå var här i Indien så ville vi titta oss omkring lite ännu efter att ha duschat 
och vilat och for till ett område som heter 
Bandra. Tittade oss omkring i söndagsträngseln och for ner till strandpromenaden Bandstand. 
Gick längs den i den heta solen och vilade ut i skuggan. Tog kilometerspromenaden tillbaka och 
hamnade på den lokala segelklubben som var lika hemlig som de flesta andra 
utskänkningsställena här.
Vi reste den långa vägen på 12 km hit med mopedtaxi och gick sedan och hälsade på några 
killar vi träffat tidigare. Stannade till ett tag på deras takterrass. Sedan köpte jag byxor, te och 
masalakryddblandning innan vi gick för att äta middag på vårt stamlokus Durga. 
Träffade en kille som hade ett band och som ville bjuda på öl, men jag var så trött så jag föredrog 
att gå till hostellet. Simon stannade en stund. 

Jag sov riktigt bra inatt, kanske det bästa på hela tiden här. Man börjar vänja sig och så var ju 
natten innan så gott som sömnlös förstås. 
Idag har det varit uppbrottsstämning och man skulle inte riktigt orkat ta sig till med något. 
Började dan med frukostomelett på Café Murol här intill. Var sedan och rakade oss hos en 
barberare och tog oss sedan samman och var ut till stranden Juhu Beach, med mellanlandning 
i Andheri West där vi tog oss en promenad och tittade på de eländiga levnadsförhållandena 
i hettan.
Vid stranden gick vi in till ett lite finare ställe Bora Bora och åt innan vi tog oss en promenad i 
strandkanten och råkade ut för unga vykortsförsäljare som berättade om sitt liv för oss, hur 
dom kommit hit norrifrån 
för att studera och försörja sig och sina familjer med kortförsäljning. Svårt att förstå hur folk 
här klarar sig.

Nu just tog Bolle kontakt och undrade om jag kunde vara konferencier på lördag eftermiddag 
när det är filmfestivalen Vera på Savoy. Det gör jag gärna. Jag kommer väl hem i tid för att 
hinna vara med på invigningen på onsdag.

Jag vill få iväg detta brev innan vi reser iväg med bil här från hotellet till flygplatsen som ligger 
nära till. Flyget går först kl 06.40 på morgonen men det lär vara bra att vara ute i tid här 
eftersom byråkratin kan ta tid, säger Simon som nu är ute på en sista kvällspromenad här i 
kvarteren.

Vi ses snart. Kanske redan innan du fått läst det här.

Kramkramkram
 
Resenären