EN MASSA BREV <<>> FOTON <<>> FILMER <<&>> TEXTER

Impressionistisk redogörelse för vad som hände på Indiens västkust
under en resa i februari - mars 2014

Gör sig bäst på läsplatta

Flykt TK 720 till Mumbai och det verkar bli trångt 
I 1sta klass fanns det rum, och dom kom in först
Från Arlandat till Istanbul Atatürk Havalimani 
Temperaturen stiger och snart lättar planet med
Full kapacitet och det får gärna vara på tid och
Inte som igår, försenat så att flygresan tog nästan 
Dubbelt upp against it
Vill ha some air av Bach...
Och folk snackar konstiga språk
  
Barnen skriker i den höga luften
Lütfen ropar dom i Istanbul när man skall se upp
Men kanske inte uppe i luften och inte heller nere
Bland rundade former med musklerna i plexus 
Luktproblem förekommer inte 
Vidare värre då bubblor smiter ut och 
Trycks ut när lufttrycket blir lågt i kabinen

"Skitgobbe" mumlar jag helvetes jävla 
Skitgobbe som beter sig svinaktigt gentemot
Allt, i all sin egocentricitet som är långt ifrån
Långt långt ifrån men betryckande nära mitt
I natten när destinationen är tjugoåtta minuter
Bort borta i Mumbai, i Indialand, bland fakirerna

Faqir betyder fattig på arabiska och kvarteren
Där dom bor har blivit utflyktsmål utan mat
Men mål i munnen hål i magen skrikande tarmar
Smala armar ben och hav förbarmade och hör 
En fattigs bön  

Mumbai 19/2 2014

Är nu i Mumbai, det som förr kallades Bombay. Indiens största stad med 16,5 miljoner innevånare. Eller 25, det finns olika bud. Hotell nära flygplatsen, förbokat. Det gällde bara att hitta.

Landade vid femtiden på morgonen. Det tog ett par timmar och mer att komma ut ur terminalen. Visa on Arrival, visum man ansöker om när man anländer, kallas det, och kan fixas om man stannar mindre än en månad och har två passfotografier med sig (fast det räckte med ett) och så 60 dollar i ca$h. Tog onödigt länge. Man ville bland annat veta om far- eller morföräldrar kom från Pakistan. 

Men allt ordnade sig till slut som det oftast gör och så tog vi en mopedtaxi till hotellet och vilade ut. Vi vandrade sedan omkring i environgerna efter att ha sovit några timmar. Blev inbjudna till en drös 30-åringar. De ville att Simon skulle spela gitarr för dem. Satt några timmar på eftermiddagen och svarade på deras frågor. Och så på kvällen var vi och åt kyckling; Tikken Masala på Durga.

14 timmar Boombay med några timmar sömn
Ut till Durga på hörnet där Kingfisher regerade
Stora flaskor uppåt litern, pint++, eller vad nu det 
Kallas här i dessa kvarter präglade av England
Men dock så indiskt i en villervalla av intryck
Det spelas cricket och så hände det plötsligt!
Möte med gitarren som lockbete och Samir sa 
Kom med till Imrans terass och dra en strof på
Gitarren, kanske Days of 69, men fingrarna ville
Inte lyda trots te och gott klimat kring 26

Dom står säkert där ute och säljer bananer
En sån skulle sitta superbra att stoppa ner i
Svalget och njuta av till frukost denna nya dag.
Hey ho, let's go!
 
Och bananer fanns och byken blev tvättad.
Nere i Colaba gick en råtta omkring och rös
Och en hel del annat också men tröttheten 
Tog över, över.
 
Inte skall man ta till sig eländet fullt ut men
 Lite tär det och istället för Slumdog Millionaire
Blev det Midnattsbarnen på 647 s. och ännu
Fler har Shantaram.
 
På Leopolds satt han visst, och film skall det bli
I Bollywood med Johnny Depp säger såna som
Vet och filmen Highway är enbart på hindi 
med musik av A.R. Rahman.
 
Får ta och kolla upp och titta om inte något kunde
Hittas på nätet men inte det som fiskarna redde
Upp på strandpromenaden vid Taj Mahal Hotel dit
Vi gick in glodde stirrigt.
 

***
 

Gick mig ut en morgon i Andheri East för att
Köpa bröd och handla med sanningen och
Den fanns i gränderna där barnen gick till
Skolan ensamma eller med mamma eller med
Pappa längs vägar med damm uppvirvlat av 
Kvastar som flitigt sopade upp det som 
Dagarna lämnat efter sig av plast och papper
Postiljonen delade ut sin morgontidning med
Rostig cykel medan moped flaket fylldes med 
Sopor av kompanjon i arbetets tecken

*
 
Satte mig ner på en bänk vid cricketplanen eller
Egentligen bakom de färggranna tyg som satts upp
Som förberedelse inför
Söndagens muslimska fest med sånger och böner
Ingen musik men killarna som satt och kollade in
Uppbyggnaden ville vara med i ett band o visade det med
Att ta mikrofongrepp och så slog jag mig alltså ner 
Och där satt en man och lyssnade på musik i sin mobil
 
Vi inledde ett samtal med få ord men fick ändå fram 
Att han hade tre vuxna barn 
Att han hade blivit morfar för 
En tid sedan och vi tog ett dubbelselfie på mobilen
Innan jag gick vidare till ett litet tempel med svastikas på
Gallren över fönstren och där inne fanns videoövervakning
Dygnet runt och skrin med gudar i form av djur som apor och
Elefanter
 
Tidigare hade jag passerat en plats där Jesus hängde på
Korset och den heliga madonnan stod i ett skrin bredvid.
Med handflatan berörde dom plexiglaset i tillbedjan på väg till
Något annat ännu en dag i denna förort med trängsel och
Skabbiga hundar och odör från diket som rann under gångbron
Medan barnen skyndade till skolan även om några pojkar 
Stannade upp och blev fotograferade och bröd fanns på
Hörnet en arla morgon i Andheri Öst
 





*

Sista kvällen i Bombay innan flyget flyger söderut till Cochin i Kerala. Där vänder vi om och tar oss uppåt igen. Och det händer så mycket hela tiden. Tre dagar här i Indien har gått åt till olika saker. Två dagar här i norra stan och en dag var vi ner till stadens centrala delar. Då var vi på Leopolds, och strosade omkring längs havet. Det varma havet. Men inte vidare rent. Och runt gick vi, vidare tillbaka upp till stationen Churchgate dit vi kommit vid 12 på ett otroligt packat tåg.
En händelse att minnas.  
 

                           

Jag fotograferar mycket och dricker vätskor, för temperaturen är väl sisådär 28 grader på eftermiddagen. Stället vi bor på har både fläkt och AC. Inte så flott, men duger åt oss. Vi har varit mycket i environgerna och sett oss omkring. Har hittat ett hyggligt matställe, Durga, här i närheten och varit i en skola och sett filmen Highway på Big Cinema. Affischen var så snygg. Trafiken är helt galen. Dom kör på vänster sida och dom kör som galningar. Man får verkligen se upp! Lütfen, som dom sa i Istanbul.

   

Fixa greja fixa denna lördag morgon uti de norra delarna
Uti Mumbai på väg till Cochin mot uppsökande av nytt 
Boende och ny horisont och flyget borde va fixat men
Man kan aldrig så noga veta innan det går i lås och 
Feta damer sjunger sina serenader runt fortet
Ute nära havet får det kanske bli bli bliva

Det återstår att se, att greja till, när det ögonblicket är 
Här eller där nu när det drar ihop sig till ytterligare 
Förberedelser med betalning och pick ock pack 
Denna lördagsmorgon på Anjali International Inn 
I Adheri norra Mumbai

Och i terminal 1B är det lugnt när man väl kommit 
In med elektronisk biljett men inte lätt med data för 60plus
En liten blå väska i rökbåset sätter säkerheten på spel
 I inrikesterminalen och framkallar vakter av olika slag 
Medan stekt ägg med vitt rostat bröd 
Serveras hett med svart kaffe på
Café Coffee Day
 
Hey ho! 
Snart åker vi 
Från Bombay City
Till Cochin Bay 

Fort Cochin 23/2 2014

Klockan blev just 17 här på hotellet i Fort Cochin i Indiens södraste delstat Kerala. Det är tre och en halv timmars tidsskillnad så den torde vara halv två på söndag eftermiddag hos er. Ni verkar ha lite trist väder där, några plusgrader och molnigt. Här har vi dis och 31. Lite väl varmt så jag gick och vilade upp mig vid tolvtiden, läste lite om staden och planerade hur vi kunde fortsätta tillbaka norrut. Simon blev kvar på terassen och funderade på sitt. 

Men nu är jag igång igen med lite värkande ben.
Vi kom alltså hit igår på eftermiddagen och åkte 45 kilometer ner till kusten, ända dit där bussen stannade. Steg av och stegade in på en terass och svalkade oss med Kingfisher öl. Det fanns internet på stället så jag kunde via sajten booking.com se vilka förmånliga boenden det fanns i närheten. Fastnade för ett som heter Hotel Bright Heritage, som visade sig vara ett bra val för 1800 rupier + skatter 20%. Det blir väl sisådär 27 € att dela på. I Stockholm skulle det nog gå på runt 1500 SEK kan jag tänka mig. 

Ja, stan sägs påminna om Sveriges huvudstad med sina olika öar. Nåja. Tog oss en promenad ner till stranden och tittade efter vad fiskarna hade att erbjuda och det var mycket. Fiskar i olika storlekar och färger och kräldjur som krabbor och räkor. Och tilltäppta musslor. Mycket intressant. Var sedan och åt räkor på en restaurang som serverade öl som "svart kaffe" i stora muggar. För dom hade inte tillstånd att servera öl. Fortsatte till haket på hörnet och pratade musik och foto med killarna där. No 18 hette stället. Går väl dit igen ikväll, för Simon vill spela. 

Idag steg vi upp vid 8~tiden. Åt farkost (frukost - sabla rättstavningsprogram); stekt ägg, rostbröd med sylt och melonjuice på takterrassen. Från andra sidan gatan hördes hur man kallade till gudstjänst. Nere vid stranden finns de kinesiska fiskenäten som är berömda. Det är som stora håvar som sänks ner i vattnet. Och fisk får dom en del, men kråkorna håller sig också framme och nafsar åt sig.

Det är ju rätt fantastiskt att man kan ha kontakt på det här sättet, att allting går så fort. I receptionen finns det wi-fi, så det går att kolla upp vad som händer både här och där. Simon var just ner på tobak och kollade säkert in vad som skett på Facebook och hur många, som gillat våra bilder och rapporter. 

I Cochin samlas turisterna utan att mötas eller 
Ändå inte men visst smakar fisken bra även om 
Den kan va ful och död med stirrande gula ögon 
eller
Röda medan katterna stryker som hundar och är
Magra som sju långa år av blåa horn och annat i
Trafiken som är så mycket lugnare här även om
Kön av motorcyklar och vespor är lång till färjan 
Norröver dit man skall ta sig senare men inte nu
Men då tiden är inne och inte är just nu.
Jo fiskarna finns och näten också, dom kinesiska 

* 

En vecka på väg och det visste man inte då att
Frukosten dem sista måndagsmorgonen i februari skulle
Avnjutas på takterrass i Fort Cochin, omelett guavajuice
Svart kaffe toast och sugröret står i glaset så tjock är
Saften och redan har fiskarna på marknaden fått besök
Och de smala återvändsgränderna där barnen går till
Skolan i uniform och kråkorna kraxar och kattorna är 
Skygga och ännu hänger prydnader från jul och nyår
Kvar i tak och pelare i frukostsalongen på Bright 
Heritages etage nummer tre
Fullt av motorcyklar
Nedanför bland tut och rök 

 Så kom den då frukosten
Sylten var sötsöt och inte Sörstafors 

som rättstavningsfunktionen ville få det till
Och det blir till rappoesi som
Kommer som det vill om det är chill 
Annars får manta det som det kommer 

Kompanjoner kamrater och annat 
Folk som vaknat upp till ännu en vecka
Av förflytt som blir till flydda dar

 Och så kommer dom 
Aldrig igen för
Bytt e bytt
Så ta tag i drömmen och lev den 

 Vid frukostbordet uppe på takterassen
 Till stekt ägg och toast
Hördes någon chanta på sydindisk dialekt 
Något som lät islamskt men kan ha varit 
katolskt för här har portugiserna härjat 
Innan engelsmännen kom och tog
Över kryddhandeln och morgonkaffet 
Hade svag smak av muskot medans 
Kvällstéet serverades i stora muggar på
Grund av restriktioner med tillstånd
En lördagkväll i Fort Kochi
Fort bland turisterna och fiskarna
Av mångahanda de slag

* 

Bananamannen Rules!
På tåget mot Calicut
På gatorna i Andheri
Bananamannen Rules!
 
Fick tag i sex bananer
På väg mot Ernakulum
Junction då tuctucen 
Stannade in vid ett
Stånd med frukter!
 
På tåget kommer en
Sluddrande slöddrande 
Man och stör så till den
Grad att vi måste flytta
På oss innan stubinen
Hann brinna längre än
Till flykt / tillflykt till
En ledig bänk två rader
Bort!
 
Tog en banan till och 
Lattjade med den i mun
Såsom på Cuba, tally me
Banana men där kallas dom
Platano såna som kan ätas
Råa och inte behöver
Stekas som bananas

Calicut 25/2 2014 

Vi har nu kommit till Calicut där vi bor på Seaqueen Hotel vid stranden. Hann hit till solnedgången igår kväll. Reste från Ernakulum Junction med tåg i närmare fyra timmar i en andra klass kupé. Det blev en minnesrik resa med några fullon som var alltför intresserade och höll på att reta gallfeber på alla, men vi klarade av att hålla oss i skinnet. Alla andra tyckte också dom var jobbiga och att vi inte skulle bry oss. Simon hivade upp gitarren och spelade lite till de manliga medpassagerarnas glädje.

Kvinnorna har egna kupéer, men en sov faktiskt uppe på bagagehyllan i vår andraklasskupé. Även jag drog en blues och House of the Rising Sun. Vi väcker intresse var än vi går och hälsas välkomna av många. Man är lite mer lokal här. Förra stället var mer turistiskt och där fanns det mycket västerlänningar, men här har vi bara sett två andra.

Var upp till stan nu på förmiddagen och skaffade flaskvatten, plåster och souvenirer. Jag köpte sandaler i Mumbai och som med alla nya skor är det lätt att få skavsår till en början. Köpte bananer också, något som jag ätit mycket av för dom är förpackade i sitt eget skal och det borde därför vara säkert att käka dom. Inga bakterier som kan få en däckad.

Vi åker mycket tucktuck här, det är trehjuliga motormopeder med plats för två passagerare på ett säte bakom förarn. De kallas även rickshaws som egentligen är en vagn som dras av en man som springer omkring med vagnen i trafiken, till ett billigt pris. Dom finns inte här länge, det är väl bara i Calcutta /Kolkata som dom finns kvar. Men vi är i Calicut som ligger på västra sidan, i Kerala långt från Kolkata på nordöstra sidan.

Hotellet vi bor på är modernt och skinande men ändå rätt billigt. Vi betalar 15 € per natt och då ingår frukost. En kackerlacka ingår visst också i priset. Den ramlade på rygg imorse och ligger ännu under tvättstället och sprattlar.

Frukosten i morse var den mest indiska vi fått hittills med risbröd och starka såser. Pulverkaffe, kokt ägg och toast med söt sylt fick man även här. 

Solnedgången över havet i går var fin men snabb, men några bilder hann jag få. Går väl ner och kollar stranden senare på eftermiddagen, nu får det bli lite siesta ett tag. Varmt och skönt har vi det och inget är särskilt kostsamt. Får se om vi far vidare på nya äventyr till nån annan plats redan imorgon. Det får vi diskutera senare, vi tar det mesta en dag i taget.

Calicut eller nåt annat på hindi befinner vi
Oss i å man vet inte riktigt vad dom menar 
Med att vara så räddhågsna och undflyende
 Känns som om dom sa Yes,
We Have No Bananas och det var just det jag
Köpte på väg in i stan ut ur järnvägsstation
Torkade bananchips och en flaska apelsinläsk
Kan vara bra för magen som blivit hårdare igen 
Även om det känns som det blivit lite häng o
Det kænns inte så bra jaha o ändå stoppar jag
I mig portion efter portion och sjunger Poetry in
Motion eller nåt annat dravel men som sagt här
Är vi nu och fläkten går på för fullt å det känns 
Hotfullt att bege sig ut i natten så kanske bäst att
Låta bli

 Kackerlackan kutar runt och vet inte var eller vart
Dom lär vara rätt stora i landet detta och det är
Bara att hålla med och glänsande är ordet
I evinnerlighet medan fläkten snurrar på som
Alltid förr i oändligheten till det säger hjärtstopp!
Och sen då? Kuta på kuta på!

Calicut 27/2 2014

Det drar ihop sig till ännu en natt på detta hotell som kallas Seaqueen, Hafsdrottningen, och det är sent här och 3 1/2 timmar tidigare där. Snart är det dags att sammanfatta de första 10 dagarna av resan, men först kanske bara denna dag, en onsdag, då värmen steg till 35. 

Klockan 8.30 ringde telefonen och en kvinnoröst sade "Breakfast" kort och gott och då var jag redan på väg. Det var bara att inmundiga det som bjöds, dvs det samma som igår. Var på nätet sen och fick kontakt både hit men mest dit. Vi är främmande fåglar här, skrämmande verkar det lite som. 

Skulle ta oss till Centralstationen, ta reda på hur tågen går vidare. Väl framme var det förutom varmt även kaotiskt. Vi åkte om varandra p.g.a. missförstånd. Jag märkte att batteriet blivit kvar i laddaren när jag skulle fotografera en man som bromsade in sin minilastbil och ville jamma på Simons gitarr. 

Så jag begav mig tillbaka till hotellet några långa kvarter bort. Fick sedan tag i en mopedtaxi som jag bad stanna vid gitarristen runt hörnet. Men chauffören ville inte lyssna helt ut, utan visste mer än jag vad jag ville. Och körde direkt till järnvägsstationen. Simon svarade först inte på mitt mess och inte nådde jag honom per telefon... Numero johon soititte ei ole käytössä....

Tog en mopedtaxi tillbaka till hotellet, men bad chaffisen stanna vid hörnet där jag lämnat gitarristen, som messat att han var på station... Slutade med att jag valde att gå, och titta på skjortor på vägen, men de var för små. Vi är storväxtast här både till omfång och längd. Vi möttes slutligen efter ytterligare messande vid ett hak som heter Beer Parlour, ett skumt hak på en bakgård i mörkret där vi redan varit dagen innan.
 

Man är mycket restriktiv med alkohol här, även om det kanske inte hjälper värst mycket. Som tidigare portugisisk och holländsk  koloni så hör Kerala ändå till de mer liberala staterna. Man har t.o.m. kommunistiskt styre här och inför valen i april ordnas stormöten och marscher. Röda flaggor med hammaren och skäran vajar överallt på stan. 

Träffade två män på mörkerrestaurangen som vi kom i samspråk med tack vare gitarren, ett utmärkt lockbete till kontakt. Den ena, Masil, kunde hyfsad engelska och informerade lite om läget i staten och den andra fick jag kontakt med genom att be honom skriva mitt namn och sitt med de tecken man använder här för att uttrycka sig skriftligt. Deras språk heter "malayalam" och har inga likheter med "hindi" som är majoritetsspråket i norra Indien. Det finns 22 språk som kan användas officiellt i landet. 

Grundläggande kunskaper har jag hämtat från en bok som svenska tidskriften Vagabond gett ut och där beskrivs även hur kommunismen fungerar här enligt författarinnan Arundathi Roy. Det verkar närmast vara en indisk form av vår socialdemokrati där man satsar på utbildning för alla både flickor och pojkar och värderar hälsovård och jämlikhet högt. Från tidningen Hindu Times får jag veta vad som händer i övrigt i landet och världen, kanske mer från regeringen i Delhis sida där Kongresspartiet har stor makt. Får väl läsa på lite mer om sakernas tillstånd på internet nere i receptionen när jag tycker mig ha tid med det. 

Tar min utrustning med mig och går ut på en promenad för att se hur staden ter sig i det disiga morgonljuset. Hur kråkorna kraxat och höken slår till. Vi drar vidare norrut under dagen med tåg till Kannur eller vad det nu kallas för på nyindiska. 150 kilometer bort.

Anfrätt av dessa ständiga tvivel gentemot 
Omgivning och egocentret huruvida det är
Vits att fortsätta med fortsättning eller göra 
Något helt annat eller ingenting i Indien
 
Duschen hugsvalar hågen i kroppen och
Det är långt till katterna i Istanbul och min
Egen katt  som lägger sig på bröstet mitt och
Spinner tröst när hon har mig på plats
 
Här finns bara skabbigt ledbrutna hundar som
Haltar omkring eller ligger utslagna om dom 
Inte gör som Göran och tar sig ett svalkande bad i 
Svallet i strandranden och vänder horisonten ryggen
 
Och en enda ko har jag sett en enda hela veckan långt 
Fastbunden på en torr gård i eftermiddagens
Hetta på jakt efter skugga och svalka då flickorna
Vinkade och de snarstuckna unglingarna småskrattade
 
Bättre det än hånflabb som sänker slött medan 
Vännen slår en båge och vad är man själv för en
Filur som inte riktigt klarar av att dämpa tvivlet
Utan support från starka drycker som höjer en ur
Förtvivlande nätter och svettiga lakan och så ringer
En kvinnoröst och säger break fast och snabbt bryts
Tvivlet itu för här är kommunismen på väg med sina
Röda fanor och löften om broderskap, jämlikhet, och frihet 

***
 

 

Strödda flagor från minnesbarken som
Gastkramad vägrar släppa till ett enda
Uns av de souvenirer som den bombats
Med under resans långa gång och stopp
På tillfälliga hållplatser som försvunnit i
Dammet och runnit ut med svetten längs
Yttre märgen och det värkande skelettet
Det finns inte längre kanske aldrig fanns
Schismer chimär och Strömsö är allt
Som kommer upp som ord i detta vanvett
Sjukt skönt sug äger tillvaron till slut

 Kannur 1/3 2014

Ny månad ny stad. Befinner oss nu i Kannur, 97 kilometer norr om Calicut, som vi tog tåget från igår eftermiddag. Jag kände mig då tillräckligt kurant för att orka ta tågturen hit. Min mage råkade ut för det som de flesta får, turistdiarré. 

Jag hade tänkt fotografera stranden på morgonen efter att jag skrivit klart mitt förra brev. Satt nere i receptionen och läste tidningen då det blev tryck på och snabbutryckning till toa. Så det blev till att inhibera planerna på avfärd norrut med ett dygn. Jag kurerade mig på hotellet medan Simon sprang ute och kolla skeendena. 

Idag har det varit ombytta roller. Vi kom hit och hittade med hjälp av en artist ett rum på ett hotell nära järnvägsstationen för under 10€. Men bara med dubbelsäng. Vi fick en madrass inkastad som Simon sa att han kunde ligga på eftersom jag varit sjuk... 

Vi tog en kvällspromenad mot stranden men orkade inte så långt. Det blev för mörkt framöver. Men en öl orkade vi med i källaren till ett finare hotell. Intog sedan middag på en sylta närmare vårt rum. Jag ville ha ris för att binda upp vätskorna i magen och nåt vegetariskt. Fick wokad blomkål till. Gott! Men vattnet vågar vi inte dricka om det inte är förseglat i plastflaska. Simon blev erbjuden kött. Och till det fick vi båda nybakt flatbröd.

Vi hade begärt rum utan luftkonditionering men med fläkt som snurrar på och väsnas, konstant. Och Simon ville titta på filmkanaler på TV. Så jag somnade in i dubbelsängen och vaknade till vid två och släckte ner, men lät TVn rulla på. Vaknade emellanåt i olika ställningar i jättesängen. När det ljusnat och jag vaknade till ordentligt sade han sig ha sprungit på WC hela natten. Jag hade inte märkt nånting trots att det kändes som jag sovit mycket lätt och oroligt. 

Så jag begav mig ut på egen hand för att upptäcka staden som var en blandning av gammalt och nytt, stort och smått. Gick ut i riktning mot en beach som skulle ligga 1,7 km bort. Tänkte att det kunde vara en lämplig motionsrunda. Kom ut i lugnare kvarter med militärförläggningar, villor och tornhus i fjärran. Det var lugnt såhär på lördagen, inga tjoande barn vid skolorna.

Men det blev snabbt varmare. Kom till slut fram till stranden som var inhägnad och hade inträde på 2 rupier (0,25 cent). Det var torrt och rätt öde. Sökte desperat efter vatten. På stranden hyrde man ut utrustning till glidflygning under ett tygtak. Det blev hett i sanden. Hittade till slut vatten vid utgången på andra sidan. Tog en annan väg, som visade sig vara genväg, tillbaka. Köpte en banan i ett stånd vid vägen. Var en stekbanan och hård. Men jag tuggade på och tänkte att det var bra för magen. 

Hällde vatten ur flaskan över huvudet för att kyla ner mig. Gick in i en butik med ayurvedapreparat och frågade efter nåt för magen. Doktorn tog emot i skilt rum och skrev ut recept efter konsultation. Visade sig bli en vätska örter som skulle intagas före maten tre gånger om dagen och tabletter efter maten. Tar in det ett tag framöver, det kan väl aldrig vara till skada. Hittade också några bullar och en vattenflaska och köpte en veckotidning, India Today, för att kolla in vad som pågår i intellektuella kretsar här. 

Inte mycket jag orkade läsa denna heta eftermiddag på ett hotellrum i staden Cannuore i norra Kerala där temperaturen är närmare 40 än 30 idag.

*****

Och jag drömde att du kunde gå igen nästan
Obesvärat men glädjelöst då vi skulle till skolan
Och äta med andra obstinata åldringar som ändå
Inte kunde njuta av det som var precis som jag

Och nu förstår jag igen hur du kan ha det
Besvärligt med utsöndringen och att
Det kan kännas för djävligt att vara nödig och
Inte kunna komma ut med det som trycker på

 

Tjugo tio i ett rent rum i Kannur då
Den värsta magsjukan släppt men
Man inte kan vara för säker på att 
Ha sitt på det torra när monsunen 
Kommer så sakteliga hit framöver 
 
Längre norrut framåt kusten finns
Flera ställen förvisso men nu är vi
Här till morgonen gryr en bit från 
Stranden som lär ligga där o jäsa
 
Och det där med läslampor verkar
Dom inte ha fattat här i landet för
Har ännu inte hittat någon ens ditåt
Här är det fläktar och råttor som gal
 
Tjschuku tschuu tschuu tschuu kö

Er tid är inne medan vår håller på att gå ut
Massorna masar sig vidare i massiva sjok 

Som växer till sig medan glaciärerna

Smälter undan i rasande fart

Och allt smälter undan i rasande fart

Och allt översvämmas allt mer

Endast höjderna förskonas

Ovanifrån öser kristaller ner och atomer

Molekyler fryser till men härdsmälter

Samtidigt som alltet blir till ett a oum a

Oumbärligt medan eftermiddagen masar

Framöver och där står Pi och slåss

Mot den bengaliska tigern som

Minskar katastrofalt i antal

Mindre modiga män tar för sig men

Med vapen och inte på lika villkor

Då pannorna viks i tankerynkor

Och prickarna blir sår om vi låter

Det fortsätta på detta sättet så det
Är tid att aktivera motstånd rening

resning mot förslappelsen

Så jag drömde att jag stod och såg hur

Gratulanterna stegade in i l lägenheten 
i en outsinlig ström och Anna R och

mej tittade på och fnissade lite och

Sedan drog vi iväg på cykel för att
Hitta dryck och kex till alla och 

Hamnade i Mathis gamla hus mittemot

Hallen nu rivet där det fanns en 

vindsvåning att hyra för mamma

Men var alltför svårt för henne 
Att ta sig upp så det fick bli

Jag som tog hand om den 

Och så satt vi och diskuterade 
Skivor med han som skulle därifrån

Unglingen som samlat på sig

Paketerad musik och utrustning

Kunde ha varit jag för 40 år sedan

I en annan skepnad och kanske

I en annan tid mittemellan nu och då
Med inslag från då och från nu 

 

Efter drömfull natt på Saj Lodge i Kannur 

Har man då hamnat på fel i Thalassery på 

Fel sida spåret ja och meddelanden om 

Allt som kan ske eller inte ekar över 

Perrongen och dåliga är dom på språk 

På andra språk än malayalam men gör det 

Nåt när man är nyrakad och ansiktstvättad

Men irritationen ligger och lurar när hörseln

 Är nedsatt trots att vax påtats ut med topz 

Det gjorde inget att myggbiten bege sig 

Av ut på morgonpromenad till andra sidan 

 Järnvägen där solen steg upp och 

Med sitt ljus avslöjade visst
Och förskönade 

Annat och forna morgnar dök upp med ljuset
 

Riktningen är nu norrut igen genom mangrove 

Träsk palmstränder järnvägsbroar stationer 
Varierande till namn och storlek Kasaragod 
Kunde ha blivit ett längre stopp för dagar sedan 
Då de svinner iväg och det skall sittas med män 
Som stoppar sina tår under min näsa så att
Jag mumlar hotfullt till under andetaget gör
Det inte du lilla trinda äckel och det var
 
The Artist,The Singer, och The White Man vi 
Träffat på och som dyker upp
Och så Chrisu Martin hur 
Han nu dök upp?
Kanske det var förfallet?
Så kan det gå då 
Tankarna löper fritt i farten och
Blev till Sudan och Wau och nyfikenhet över vad 
Jag håller på med

Så står vi stilla på spåret 
Och saris vandrar barfota förbi
Det är TS Eliot på gång
Allt slukat och mycket att inte 
 Orka med
Då fanns inte Charles Bukowski som 
Inte kan citeras men väl dagens Express där 
Det sägs att hettan är på väg
Så skyl er arbetare och tag paus
Mellan 12 o 2 här i Kerala
På tåget som kanske når
Karnataka snart men just nu
Står det stillare än still
 
Utan 
Vidare 
Förklaringar  

Tåget Mangalore - Canacona 4/3 2014

Måndag morgon och vi steg upp kvart över fem för att hinna med tåget till Canacona i södra Goa timmen senare. Vi gjorde ett stopp i hamnstaden Mangalore dit visst Kaj Heidenberg varit på jobb som fartygsförsäkrare eller nåt liknande. Han berättade det för mig en morgon utanför Julius. Dom hade tagit fel på flygplats och hamnat i Bangalore en bra bit bort med taxi, kanske 400 km.

Dagarna i Kannur präglades av att Simon hade magsjukan och jag gick ut lite på egen hand i hettan. Man stod inte ut länge på dan. Jag skrev visst om min promenad till stranden. Förutom hetta utsattes vi för myggor som fick ansikte och armar att se ut som om man fått mässling. Men det kliade inte så farligt.

Det var helgdag första mars och man förbereder sig mycket inför valen i april med affischer och möten. Och barerna var också stängda första dagen i månaden, i Kerala. Har lite svårt att förstå mig på deras system. När dom menar ja så skakar dom på huvudet och ibland får man varken ja jo nåja eller jonä ur dom. Det tar väl ett tag att figurera ut vad som rör sig i folksjälen och vad som är individuellt.

Sov nästan inte alls sista natten i Kannur, myggorna surrade och fläkten snurrade. TVn stod på Movies Now på låg volym och jag hade fått lock i öronen. Grävde ur massor med vax, men det har inte hjälpt, tusan. Försvårar konversationerna. Om det inte blir bättre får jag gå och spola ur dem vid nästa anhalt. Så här kan det inte fortsätta.

När gryningsljuset kom smög jag mig ut för att kolla hur staden vaknade upp på söndagsmorgonen efter en stillsam lördag afton. Tog mig till okända trakter på andra sidan järnvägen. Man hade bundit "halsband" av färggranna blommor som dom visst placerar ut på helgonbilder i templen. Men inte bara hinduer utan även kristna. Skulle önska att dom kunde engelska så man kunde fråga mer. Men det är sällan man träffar nån som skulle vara intresserad av mer än var man kommer från, varifrån man kommit och vart man är på väg. Där tar det lätt slut.

Lugnt och skönt var det på morgonen, man slapp den vilda trafiken och ljuset var bra att fotografera i. På vägen tillbaka var jag och köpte tågbiljetter till nästa station, Mangalore, innan dagens kaos inleddes. Köpte lite bröd på vägen tillbaka till hotellet, vatten och morgontidningen. Passerade också en raksalong och beslöt mig för att gå in och få bort 10 dagars skägg. Det gick bra med rakkniv. Han frågade om jag ville ha facewash, ansiktstvätt, och jag sa att varför inte, kunde vara kul att pröva på.

En annorlunda upplevelse var det. Han sprutade tvålvatten i nyllet och masserade, knådade och fingrarna for som en tröskmaskin över hårbotten. Han körde runt om öronen och även nacken fick sig skön behandling. 2,5 € kostade kalaset. När vi sedan skulle ge oss av till Mangalore åkte vi åt fel håll, tillbakåt där vi kommit från två dagar tidigare. Så det var bara att vända om vid första bästa station, Thalassery. Av alla tågnationer som jag besökt i mina dagar är denna den mest förvirrande och det känns som om det hela tiden ges dubbla budskap, jonä.

Nå ingen fara men jag var ju rätt trött efter sömnlös natt, och huvudbehandling, så när vi kom till Mangalore bestämde vi oss för att stanna på ett snyggt hotell med Wi-fi, internetuppkoppling. Då hade vi farit runt och försökt hitta en annan station som var lugnare och också fixat biljetter till imorse. Vi åkte lite taxi men var inte ut till hamnen, men hittade en bar att släcka törsten på med några liter Kingfisher. Och tuppen han gol mitt i stan. 


 
När vi checkat in på hotellet vid 5-tiden och kollat posten så måste vi ut och tillfredsställa våra vrålande magar. Runt runt och till slut blev det en familjerestaurang alldeles intill hotellet. God indisk kyckling Tikken Masala och Butter Massa med papati-bröd från Kerala, fast vi nu befann oss i en annan stat, Karnataka. Proppmätt och osoven orkade jag inte mer med stan och fick mig så till slut en 8-timmars sömn.

Nu är vi på väg till Goa där jag varit förut en gång. Det är ett turistigare ställe och vi har tänkt koppla av ett par dagar på stranden när vi når dit om sisådär tre timmar, vi har tågat i fyra redan. Simon sitter och fotograferar landskap, djur och annat som han skall visa ungarna på dagis när vi är tillbaka om 8-9 dagar.
 

Det börjar hetta till igen och svetten kryper fram. Tåget dunkar högt och alla dörrar är öppna. Inte så lätt att konversera omgivningen med lock i öronen därtill, så man får sitta och glo och det finns att glo på. Dom glor tillbaka ännu mer.

  
Morgonmantrans taktfasta skendränkning 
 Med fingrarna mot skärmen tapp tapp tupp
Vid baren i Mangalore bland tomglas
Och utslagning och lock i öronen ända fram till
Kylan på morgonen var överraskande över
Tjugo grader trött av kemikalier som utgör
Gäspningar på rad i draget från de öppna
Fönstren mot Calacona norröver igen med
Vila i väntan och träsmak i bak trots att det
Är metall och konstgjort dunk dunk dank



Sista morgonen i Kannur
En morgon med bakljus och valaffischer
Inga trumpeter på busstationen
Fladdrande skuggor i ditt anlete där mina
Ögon vilade sig blodiga i ditt myggbitna
Ansikte hösten 1979 på kampanjen i södra
Frankrike på en väg mot ett slut 
Mot ännu ett slött slut
Då du förslöt och förlade mig


 
På denna vandring tillsammans med hundar
På bankande skenor på en outsinlig jakt
Utan koppel fritt svävande i sorg utan hopp
Lössläppt i en morgon på oavsluttningen den
Hala och skakande som en sång som skär
Djupare än sorg och ve förbannelse vik
Hädan ur åsynen av tiggare som slår mig på
Knäna och inte förstår bättre än att det måste
Vara hjulet som trampas utav Shiva om om om
 Igen

 
   
Öronen är spolade så det är kolugnt
Nu är det bara en fråga om
Hur snart nu är
Hur långt det är dit
När dagen gått åt
Till att fixa vax och avlägsna
Tryck så skönt att gå i sjön
För första gången som
60-åring men snart
Är smekmånaden slut och
Då tar karga dagar över
Men det borde man
Kanske fråga Michael om
Hur det känns att ro båten
I land när den ena mannens tak
Är den andras golv
Eller hur, Jimmy Joyce, som
Dom flesta inte här vet vem är
Och inte heller där
Gör John Donne sin dödsdans
Över en råtta som utplattad
Lockar till spyfärdighet

Hetta och alkohol torkar ur kroppen hjärnan näsan
Täpps av drag och fåglarna väsnas i morgonsolen
Efter hundarnas nattliga konsert och fukten i luften
Känns efteråt men det känns simpelt och det känns
Lätt att runda av när ingenting händer i Vespaland i
Motorcyklarnas vinddrag utan moln i den täckande

Hettan och ännu en dag i paradiset randades vid
Klar kust och vågornas svall slog evigt sig ner i
Sanden vid stranden tills trivialiteten tog överhanden
Så tag din hand och led den till ett vanligt frukostbord

Störta dig i havet mot de krabbor som undflyr inflödet

Inför främmande dagrar av ljuset som bryts itu inför

Våra nakna ögon som östrogenet strör oro hos dig min
Vänliga och vanebildande outsprungna ros medan

Dagarna och gråten ligger där svallandes i svalget på

Våg mot kanalerna mot färdigheten att ta emot och låta

Trumpeter skall skälla som en arme av hundar när dagen

Är innerligt het och torkan torkat ut det du ville skulle

Svalla fritt i sinne och själ utan orsak bara flöda över av
Tacksamhet som sammet på de som ärrats taggigt i
Buskagen bakom det skjul som blev vårat tårat fårat i

Rynkor och grånat hår efter 60 långa snariga händer

Fingrarna efter korsfästelse och nageltrång kraxar dom
Svarta spindlarna på avträdet som aporna på fortet

Starkt sammanlänkat med dom vi var en gång många

Som havet slår mot vågorna slår vågorna tillbaka i en
Hjärnsmälta med storleken hos en glaciär medan

Skvalpet hos valparna gör sitt till för de allenarådande

Kornen i massan som gör ut den gröt som doftar en bit

In på det område som regeras av undernådiga hundar

Utan en tanke på att det kunde vara du som är en av dom

Som teg när det gällde
Alltid teg när det brände till över
Smärtan av att finnas till som en hagelsvärm rakt genom
Hjässan såsom Hemingway som did it his way värre än

Sid som bara gjorde sitt för acceptans som ändå inte dög
Han dog tidigt tidigare tidigast mellan ebb och flod

 

 Vagator Small Beach 6/3 2014

Ännu en tågtur senare hamnar vi så i norra Goa, om ett tag, efter att ha tagit oss med taxi 39 km från paradiset Palolem till Margao. Det kostade en tia. Och till Margao hade jag varit förut och spolat öronen i tisdags. 

Tog buss för 30 rupier dit och 40 tillbaka. Inte mer än euron sammanlagt. Behandlingen kostade mig 4 och trettio i €. Var oerhört skönt att bli av med irritationen i öronen. Skojade och sa att det kunde kallas att uppnå örgasm. 

Kom till stranden i Palolem i måndags. Tågstationen Calacona var så liten så att vi nästan missade den. Tog en tucktuck / taximoped till beachen och kopplade av med en öl innan det blev dags att jaga boende eller välja nåt som erbjöds av ett otal ivriga förmedlare. Vi följde efter Ravi som tagit min kappsäck på axeln och spurtat iväg genom sanden. 

Vi fick ett tvåbäddsskjul inne på en gård för 500 / ca. 6 € natten med simpel toa och dusch och fläkt i taket som inte behövdes, visade det sig, då eftermiddagarnas 35 grader gick ner till 22 vid midnatt. Och havet svalkade och palmerna vajade och det enda som störde var mina lockade öron. Det fanns båtar uppdragna på stranden och loja hundar som strosade på stranden eller slappnade av totalt i sanden. 

Och familjen hade 12 stycken rum i skjul runt sin gård, tvättade och stod i. Och barnen, storasyster och lillebror, gick till skolan och Simon lärde dem hålla i en gitarr och fotograferade dem med tuppen på gården i famnen, och spelade in filmhälsning till barnen på dagiset i Östernäs. Då var jag i närmaste stad och spolade mina öron. 

Igår tog vi en promenad till en bankautomat i hettan, och gick till en restaurang i en vik där det fanns uppkoppling och kall öl. Skickade brev till dig därifrån. Barnen simmade efter skolan och njöt av att vara fria. Sen tog vi en moped "hem" till vår strand.

På tisdag kväll hade vi ett fint möte med två indier på stranden. Jag sa till Simon, när vi redan var på väg att gå hemåt och sova, att se där är det nån med en gitarr. Så vi stannade på stranden och spelade ihop och pratade om hur det är i världen, hur de har det och vad de gör. Det var två unga män på 23. Mycket trevligt och givande. Vi satt väl där på stranden till klockan 03. 

Nåväl nu är vi åter på väg och har redan hamnat på nästa strand norrut, Vagator, där vi hyrt ett rum ovanför en beachbar. Skönt att ligga här och skriva efter en snål dusch. Skall gå ut och exploatera stället ytterligare, strax.

Diset dallrar inget vidare men fläkten
Skingrar hettan efter soluppgångens
Sötsura uppkast och kväljer de få grå
Skiftningar som bryter prismat emot
Ljuset en morgondag innan kvällen
Gradvist stiger tiden åt båda håll för
Det går inte att stoppa stunderna som
Redan varit i omlopp i ett grepp att ta
Sig an när hundar och oxar slåss på
Bakgården i kval och kväljningar-ar-ar
Tio rader senare har lampor anfrätts av
Tvivelaktiga beslut och hårt ljus utan
Fruktan för att alltet skall förgöras om
Och om igen i en evighets dans i de
Hjul som snurrar under bord och stol
Röd flagg bland svarta stenar signalerar
Fara för utsug eller kanske risk för storm
Efter att hundarna lekt färdigt med det
Som dom kallar kul på indisk strand vid
Horisont och ett evinnerligt kraxande
 

 Tröttheten tar sin tribut och ingen bryr sig
Särskilt om det när linjen överskrids och vi
Kanhända sitter i samma båt utan kontakt
Till det førflutna med ett streck rakt igenom
Cirkeln och börjar om igen medan Jim Reeves
Sjunger Adios amigos och Gunnar Wiklund 
Stämmer in med hand i hand och så vandrar vi
Vidare mot okänt mål å det känns konstigt
Att inte kunna vara med i cirkusfnurrorna när
Det ändå är det som är verkligt på sitt sätt 
Och vis visare visast såsom ni vill men att
Stå still hör inte till här i denna värsta vers
För svordomarna ligger på lur och det är
Iblánd för ßent att orka hänga med i det som
Gör ont och värre än den hetta som
Skall utsätta de som är svaga i tron
Men starka ändå för ekot är din
Följeslagare år efter år efter
Dag av distress när man
Förlorat sin central så
Börja om såsom 
Mången gång
Rensa ut rent 
Bord och låt det gro som det aldrig gjort förut

Det är alltid söndag morgon
Vad nu menas med det ska
Du själv få fundera på om
Det är så som du vill ha det 
Jag låter det bli som det är

Just nu är det torsdag kväll i en
hydda hög utan tryck av att
Vara utan vatten 
 
Men iofs så skulle han vilja
Att en enda liten flik av hans
Verklighet kunde delas bland
Se många troende och han vet att
 
Snart är det söndag morgon
Igen och då är det bara att
Åka med tills det är för sent
Att ångra sig och göra sig av
 
Själv har jag väl inget att
Förlora på att bara vara den
Jag är i tidevarven som ska
Komma och gå som då-o-då 

 
Klarspråk skriv på språk som kan
Förstås och låt inte orden bli otydliga
Och fara iväg på outgrundliga
Irrfärder
 
Nej skriv på klarspråk rakt fram utan
Kurvor och avledningar och låt inte
Orden föra dig fel utan rätt och tydligt
Otvivelaktigt
 
Så skriv på klarspråk om det som 
Inte kan sägas utan stammande och
Tvekan som blir till förhastade 
Formuleringar
 
Ja skriv på klarspråk om och om igen
Låt orden hitta hem och bli till det som
Kan förklaras och gör även det svåra
Exaktare

Vagator Small Beach 8/3 2014

Sista morgonen i Goa. I kväll bär det av med buss till Mumbai över natten. Och så är vi där imorgon på morgonen och har två dagar på oss, innan flyget far om tre dygn. Det kommer att bli några långa nätter framöver, känns det som. 

Idag är det internationella kvinnodagen och igår var vi in till Mapusamarknaden och köpte bussbiljett. Tog taxi dit men tröttnade snart på hettan i staden. Så vi åkte ner till en annan strand, Candolim, där vi var och familjeturistade för många år sedan, 2002. Vi vandrade längs den fullspäckade stranden i timmar och tog ett par tankningspauser i hettan. 

Simon stannade upp ett tag och lockade snart en publik av intresserade män genom att spela Trollmors vaggsång. Ho aj aj aj aj buff. Och jag filmade. Vid Calangute stannade vi och gick upp mot byn där Simon bott med Minna för två år sedan. Tog oss runt i de stilla kvarteren och hälsade på hans hyresvärd från 2012, helt kort. Sedan hände två saker, en rolig och en inte så angenäm. 

På vägen kom en musikant gående med fru och spädbarn och kon Lakshmi som var utspökad med färggranna tyg, klockor och med julgirlander i hornen. Han spelade på nåt slags trumpetliknande träblåsinstrument med dubbelt rörblad och lät långan väg. Simon försökte spela ihop med honom men det var lite svårt då mannen som var berusad av annat än bara sin musik körde på för fullt. Dom hade kommit norrifrån i Indien för att förtjäna levebröd i turistorten vid havet. Jag stack en hundring till frun med det lilla barnet.

Sedan gick de vidare, och vi med. Stack oss in på restaurangen The Cricketer där dom hade trådlös internetuppkoppling. Tittade efter vad som hänt på Facebook tills strömmen tog slut i telefon. Åt kyckling med ris och gav lite kex till en katt. När det skymde gav vi oss iväg till en bankautomat och for sedan iväg till vår egen Small Beach i Vagator med taxi i tio kilometer. 

När vi kommit fram till vår strand och restaurangen och boendet Disco Valley så skulle jag upp och ladda telefonen men kunde inte hitta den i väskan, dit jag trodde att jag stoppat den när den blivit strömlös. Vi blev tvungna att fara tillbaka till Calangute och kolla om den kunde ha ramlat ner på golvet. Med Simons goda lokalsinne kom vi fram till The Cricketer. Men där hade det inte upphittats någon mobil så det var bara att köra tillbaks med oförrättat värv. 

Så onödigt, så slarvigt. Kanske den ramlat ur på vägen till bankautomaten, eller i taxin. Vem vet vem som nu har min fina telefon som inte kan användas utan lösenkod. Det känns naket och bittert att ha blivit av med den. Besvärligt. Men hälsan har jag. Och längtar hem nu. Hem till egen säng, till Alma och till dig. Jag hör ännu av mig innan jag kommer hem om några få, men långa dagar. 

 
Hettan övervinner inte tröttheten utan plussar
Bara på än värre fastän allt väl är bra och 
Trafiken vild i denna stad av dallrande verklighet 

Och fortlevande och då skall tucktucken
Pimpas trimmas gasas bromsas in och hitta 
Vägar som egentligen inte borde finnas men
Som finns outgrundligt nära och skrämmande 
Och käften blev oljad och hjulen snurrar på
Spinner och undviker bumpers om möjligt 
Tills målet är i sikte och man snart skall få gå
Av

Det är så skönt att sträcka på sig
När sträckan varit lång och man vet
Att man borde ta tag i där man är
Och inte i sängen så det gjordes med
Förskjutning och det i slutet av en
Lång dags färd mot natt

 

Fläktarna har stannat av brott i elsystemet
Men jag tar i och hittar på en anledning
Att styra in mig på det som är det verkligt

Relevanta uppbrott igen och mer definitivt
Denna gång bland alla gånger i uppvaknat
Tillstånd av klibbighet i denna moderna tid
 
Janeesha med sitt elefanthuvud sitter och
Tittar på oss från bilder och stoder i bilar 
I detta moderna land med meddelanden

Det är ännu inte sent i omvärlden som
Närmar sig från olika håll och riktningar in
Emot centrum men perifert allomfattande 
 
Tablan ger skjuts år avfärden med myggor
Pågående som påfåglar som sprider sina
Plymer och de smala flickorna förvånar

Med sin närvaro och sina höga klackar i
Taket ger dom människan ro efter midnatt 
Då får sitaren skjuts vidare upp i rymdens
Mjölkvita varande till det yttersta vardandet 

Till ett Nirvana utan ok och slit 
Men med välsignelsen av att 
Finnas till i detta nu trots de grusade
Granden i allas ögon när sanden gett sitt

Så sov då domna bort medan hjulen snurrar
Likafullt i denna dom av avfärder hemåt 
 

 

Mumbai 10/3 2014

Så är det då snart dags att lämna Indien för denna gång. Lämna hettan och Bombays myllrande gator bakom sig. Vi kom hit igår morse och då kände jag av nattresan med buss ordentligt i kroppen. Sov inte så mycket på bussen mellan Mapusa i Goa och Mumbai.

Sista kvällen i Goa var vi på en stor marknad, något som kallas Saturday Night Market. Åkte dit med samma bil som sedan tog oss till nattbussen, som gick kl 20.30 eller skulle göra det. Var stor trängsel och oklarhet om vilken buss man egentligen skulle ta, men det ordnade sig. 

På marknaden köpte jag lite smågrejer bl.a. en skjorta som är bra att ha när alla andra är smutsiga av svett. Och en halsduk från Kashmir. Två CDn med Prem Joshua, hantverk och armband år Mia. Var roligt att gå omkring och titta bland försäljarna. Man hade också levande musik som kom igång under kvällen, men vi måste bege oss redan klockan 19.00 för att inte fastna i trafiken.

Bussen var rätt bekväm med en stol som man nästan fick ner i liggande ställning, men det höga ljudet från Bollywood-filmen och högtalaren som låg rakt ovanför mig störde enormt de första tre timmarna. Sedan sov jag en smula av och till. Det var en lång natt. 

Att ta sig in i norra Mumbai tog länge. Staden är så stor så stor. Men vi visste ungefär var vi skulle stiga av för att komma till det boende där vi tidigare bott och lämnat lite grejer på, Simons gitarrlåda och våra vinterjackor. 

Klockan hade hunnit bli över 9 på söndagsmorgonen när vi kom till Andheri och det var ett divlande att få tag i en mopedtaxi till ett vettigt pris, helst en med taxameter. Den vi blev anvisad begärde 600 rupier för resan, men jag höll fast vid att vi skulle ha den till överpriset 200. Med taxameter skulle det inte ens ha blivit 100. Ännu när vi stigit in och satt oss på bakbänken försökte chaffisen höja de pris som vi just kommit överens om. 

När vi hotade stiga ut så slutade han. Han försökte också köra oss nån annanstans och få mer pengar. Men vi är beresta och klarade av det bra och kom lyckligt fram till slut och kunde vila ut. Gav honom 10 % i dricks. Först ville han ha 50-lappen som jag gett honom växlad och då fick han nöja sig med blott 20, den lurendrejaren. 

Eftersom vi ändå ännu var kvar i Indien så ville vi ta vara på tiden och titta oss omkring lite efter att ha duschat och vilat. For till ett område som heter Bandra. Gick omkring i söndagsträngseln och svettades, och gick sedan vidare ner via fattigkvarter till strandpromenaden Bandstand. Det var ebb. Gick trötta på betongen i den heta solen och vilade ut i skuggan vid vägens slut. Tog sedan kilometerspromenaden tillbaka och hamnade på den lokala segelklubben som var lika hemlig och skum som de flesta andra utskänknings-ställena här. 

Vi reste den långa vägen på 12 km tillbaka hit till Marol med mopedtaxi. Gick sedan och hälsade på killarna vi träffade för  15 dagar sedan. Stannade till ett tag på deras takterrass. Köpte sedan byxor, te och masalakryddblandning innan vi gick för att äta middag på vårt stamlokus Durga. Träffade en lite full kille som hade ett band och som ville bjuda på öl. Men jag var så trött så jag föredrog att gå till hostellet. Simon stannade en stund. 

  

Sov riktigt bra inatt, kanske bäst på hela tiden här. Man börjar vänja sig och så var ju natten innan så gott som sömnlös förstås. Idag har det varit uppbrottsstämning och man skulle inte riktigt orka ta sig till med något. Började dagen med frukostomelett på Café Marol här intill. Rakade oss hos en barberare i närheten och tog oss sedan samman och var ut till stranden Juhu Beach, med mellanlandning i Andheri West där vi tog oss en promenad och tittade på de eländiga levnadsförhållandena i hettan. 

Vid stranden gick vi in till ett lite finare ställe Bora Bora och åt vår dyraste måltid innan vi tog oss en promenad i strandkanten och råkade ut för unga vykortsförsäljare som berättade om sitt liv för oss, hur dom kommit hit norrifrån för att studera och försörja sig och sina familjer med kortförsäljning. Svårt att förstå hur folk klarar sig. 

Nu just tog Bolle kontakt och undrade om jag kunde vara konferencier på lördag eftermiddag när det är filmfestivalen Vera på Savoy. Det gör jag gärna. Jag kommer väl hem i tid för att hinna vara med på invigningen på onsdag. 

Jag vill få iväg detta brev innan vi reser iväg med bil från hotellet till flygplatsen som ligger nära intill. Flyget går först kl 06.40 på morgonen men det är bra att vara ute i tid här, eftersom byråkratin kan ta tid, säger Simon som nu är ute på en sista kvällspromenad i kvarteren. 

Luften dallrar av ljud i ljus och mörker
Man famlar sig fram i sus och töcken
De upplysta pilarna pekar på utgång
Uppgången har redan skett nu är det
 
Positionen som skall tas och beräknas
Inga barn skriker längre alls om aftonen
Harklingarna upphävs mellan plingen
Piloten är ute och går med ultrajeten
 
Hela familjen kan få hänga med nu då
Tillfälle ges så låt allt vara möjligt
Det är inte aldrig all tid räcker till för
Utflykter bland planeterna och snart
 
Är tiden ute eller anspänd och då
Är det erkannerligen så att det är slut
Med suset och endast duset bubblar
Bottenlöst bråddjupt och oförutsägbart
 
Snart tio timmar i luften och redan ser
Man Indien ur ett annat perspektiv och
Undrar vad man glömt att notera vad
Som inte kommit med 

Kom tågen med?
 
Trängseln vid på och avstig å en och annan
Kostig och station men det är nog mest
Känslorna som det bearbetas på innan 
Allt blir för förvridet fel och oacceptabelt 

*****

Stort tack till min reskompanjon Simon Törnqvist.
Här en del av ett stort bildspel som kanske inspirerar till mer musik.

Fler Bilder och Filmsnuttar