8

 
 Vagator Small Beach 6/3 2014

Ännu en tågtur senare hamnar vi så i norra Goa, om ett tag, efter att ha tagit oss med taxi 39 km från paradiset Palolem till Margao. Det kostade en tia. Och till Margao hade jag varit förut och spolat öronen i tisdags. Då tog jag bus för 30 rupier dit och 40 tillbaka. Inte mer än euron sammanlagt. Behandlingen kostade mig 4 och trettio i €. Var oerhört skönt att bli av med irritationen i öronen. Skojade och sa att det kunde kallas att uppnå örgasm. 

Kom till stranden i Palolem i måndags. Tågstationen Calacona var så liten så att vi nästan missade den. Tog en tucktuck / taximoped till beachen och kopplade av med en öl innan det blev dags att jaga boende eller välja nåt som erbjöds av ett otal ivriga förmedlare. Vi följde efter Ravi som tagit min kappsäck på axeln och spurtade iväg genom sanden. 

Vi fick ett tvåbäddsskjul inne på en gård för 500 / ca. 6 € natten med simpel toa och dusch och fläkt i taket som inte behövdes, visade det sig då eftermiddagarnas 35 grader gick ner till 22 vid midnatt. Och havet svalkade och palmerna vajade och det enda som störde var mina lockade öron. Det fanns båtar uppdragna på stranden och loja hundar som strosade på stranden eller slappnade av totalt i sanden. 

Vi träffade amerikanen Michael som skulle fylla 63 den 14nde mars och som bodde i Thailand men var på upptäcktsresa i Goa och skrev om det. Liksom jag skriver, varje dag flera texter om vad som händer och sker. 

Och familjen som hade 12 stycken rum runt sin gård, tvättade och stod i. Och barnen, storasyster och lillebror, gick till skolan och Simon lärde dem hålla i en gitarr och fotograferade dem med tuppen på gården i famnen, och spelade in filmhälsning till barnen på hans dagis i Östernäs. Då var jag i närmaste stad och spolade mina öron. 

Igår tog vi en promenad till en bankautomat i hettan, och gick vi till en restaurang i en vik där det fanns uppkoppling och kall öl. Skickade brev till dig därifrån. Barnen simmade efter skolan och njöt av att vara fria. Sen tog vi en moped "hem" till vår strand. På tisdag kväll hade vi ett fint möte med två indier på stranden. 

Jag sa till Simon, när vi redan var på väg att gå hemåt och sova, att se där är det nån med en gitarr. Så vi stannade på stranden och spelade ihop och pratade om hur det är i världen, hur de har det och vad de gör. Det var två unga män på 23. Mycket trevligt och givande. Vi satt väl där på stranden till klockan 03. 

Nåväl nu är vi åter på väg och har redan hamnat på nästa strand norrut, Vagator, där vi hyrt ett rum ovanför en beachbar. Skönt att ligga här och skriva efter en snål dusch. Skall gå ut och exploatera stället ytterligare, strax. Men här lite bilderförst, från Palolem och Margao och sen Palolem igen, med en avstickare till Laguna Beach:

Diset dallrar inget vidare men fläkten
Skingrar hettan efter soluppgångens
Sötsura uppkast och kväljer de få grå
Skiftningar som bryter prismat emot
Ljuset en morgondag innan kvällen
 
Gradvist stiger tiden åt båda håll för
Det går inte att stoppa stunderna som
Redan varit i omlopp i ett grepp att ta 
Sig an när hundar och oxar slåss på
Bakgården i kval och kväljningar-ar-ar
 
Tio rader senare har lampor anfrätts av
Tvivelaktiga beslut och hårt ljus utan
Fruktan för att alltet skall förgöras om
Och om igen i en evighets dans i de
Hjul som snurrar under bord och stol
 
Röd flagg bland svarta stenar signalerar
Fara för utsug eller kanske risk för storm
Efter att hundarna lekt färdigt med det
Som dom kallar kul på indisk strand vid
Horisont och ett evinnerligt kraxande 

 Tröttheten tar sin tribut och ingen bryr sig
Särskilt om det när linjen överskrids och vi
Kanhända sitter i samma båt utan kontakt
Till det førflutna med ett streck rakt igenom
Cirkeln och börjar om igen medan Jim Reeves
Sjunger Adios amigos och Gunnar Wiklund 
Stämmer in med hand i hand och vandra vi
Vidare mot okänt mål så det känns konstigt
Att inte kunna vara med i cirkusfnurrorna när
Det ändå är det som är verkligt på sitt sätt 
Och vis visare visast såsom ni vill men att
Stå still hör inte till här i denna värsta vers
För svordomarna ligger på lur och det är
Iblánd för ßent att orka hänga med i det som
Gör ont och värre än den hetta som
Skall utsätta de som är svaga i tron
Men starka ändå för Ekot är din
Följeslagare år efter år efter
Dag av distress när man
Förlorat sin central så
Börja om igen såsom 
Mången gång förr
Rensa ut rent 
Bord och låt det gro som det aldrig gjort förut 

Det är alltid söndag morgon
Vad nu menas med det ska
Du själv få fundera på om
Det är så som du vill ha det
 
Jag låter det bli som det är
Just nu torsdag kväll i en
Höghydda utan tryck av att
Vara utan vatten och så det
 
Men iofs så skulle han vilja
Att en enda liten flik av hans
Verklighet kunde delas bland
Se många troende han vet 
 
Snart är det söndag morgon
Igen och då är det bara att
Åka med tills det är för sent
Att ångra sig och göra av sig
 
Själv har jag väl inget att
Förlora på att bara vara den
Jag är i tidevarven som ska
Komma och gå som dåodå