5

Calicut 27/2 2014

Det drar ihop sig till ännu en natt på detta hotell som kallas Seaqueen, Hafsdrottningen, och det är sent här och 3 1/2 timmar tidigare där. Snart är det dags att sammanfatta de första 10 dagarna av resan, men först kanske bara denna dag, en onsdag, då värmen steg till 35. 

Klockan 8.30 ringde telefonen och en kvinnoröst sade"Breakfast" kort och gott och då var jag redan på väg. Det var bara att inmundiga det som bjöds, dvs det samma som igår. Var på nätet sen och fick kontakt både hit men mest dit. Vi är främmande fåglar här, skrämmande verkar det lite som. 

Skulle ta oss till Centralstationen, ta reda på hur tågen går vidare. Väl framme var det förutom varmt även kaotiskt. Vi åkte om varandra p.g.a. missförstånd. Jag märkte att batteriet blivit kvar i laddaren när jag skulle fotografera en man som bromsade in sin minilastbil och ville jamma på Simons gitarr. 

Så jag begav mig tillbaka till hotellet några kvarter bort. Fick sedan tag i en mopedtaxi som jag bad stanna vid gitarristen runt hörnet. Men chauffören ville inte lyssna helt ut, utan gjorde som om han visste mer än jag vad jag ville. Och körde direkt till järnvägsstationen. Simon svarade först inte på mitt mess och inte nådde jag honom per telefon... Numero johin soititte ei ole käytössä.... 

Tog en mopedtaxi tillbaka till hotellet, men bad chaffisen stanna vid hörnet där jag lämnat gitarristen, som messat att han var på station... Slutade med att jag valde att gå, och titta på skjortor på vägen, men de var för små. Vi är storväxtast här både till omfång och längd. Vi möttes slutligen efter ytterligare messande vid ett hak som heter Beer Parlour, ett skumt hak på en bakgård i mörkret där vi varit dagen innan. 

Man är mycket restriktiv med alkohol här, även om det kanske inte hjälper värst mycket. Som tidigare portugisisk, holländsk och engelsk koloni så hör Kerala ändå till de mer liberala staterna. Man har t.o.m. kommunistiskt styre här och inför valen i april ordnas stormöten och marscher. Röda flaggor med hammaren och skäran vajar överallt på stan. 

Träffade två män på mörkerrestaurangen som vi kom i samspråk med tack vare gitarren, ett utmärkt lockbete till kontakt. Den ena, Masil, kunde hyfsad engelska och informerade lite om läget i staten och den andra fick jag kontakt med genom att be honom skriva mitt namn och sitt med de tecken man använder här för att uttrycka sig skriftligt. Deras språk heter "malayalam" och har inga likheter med "hindi" som är majoritetsspråket i norra Indien. Det finns 22 språk som kan användas officiellt i Indien. 

Grundläggande kunskaper har jag hämtat från en bok som svenska tidskriften Vagabond gett ut och där beskrivs även hur kommunismen fungerar här enligt författarinnan Arundathi Roy. Det verkar närmast vara en indisk form av vår socialdemokrati där man satsar på utbildning för alla både flickor och pojkar och värderar hälsovård och jämlikhet högt. Från tidningen Hindu Times får jag veta vad som händer i övrigt i landet och världen, kanske mer från regeringen i Delhis sida där Kongresspartiet har stor makt. Får väl läsa på lite mer om sakernas tillstånd på internet nere i receptionen när jag tycker mig ha tid med det. 

Tar min utrustning med mig och går ut på en promenad för att se hur staden ter sig i det disiga morgonljuset. Hur kråkorna kraxat och höken slår till. Vi drar vidare norrut under dagen med tåg till Kannur eller vad det nu kallas för på nyindiska. 150 kilometer bort.

 

Anfrätt av dessa ständiga tvivel gentemot 
Omgivning och egocentret huruvida det är
Vits att fortsätta med fortsättning eller göra 
Något helt annat eller ingenting i Indien
 
Duschen hugsvalar hågen i kroppen och
Det är långt till katterna i Istanbul och min
Egen katt  som lägger sig på bröstet mitt och
Spinner tröst när hon har mig på plats
 
Här finns bara skabbigt ledbrutna hundar som
Haltar omkring eller ligger utslagna om dom 
Inte gör som Göran och tar sig ett svalkande bad i 
Svallet i strandranden och vänder horisonten ryggen
 
Och en enda ko har jag sett en enda hela veckan 
Långt fastbunden på en torr gård i eftermiddagens
Hetta på jakt efter skugga och svalka då flickorna
Vinka och de snarstuckna unglingarna småskratta
 
Bättre det än hånflabb som sänker slött medan 
Vännen slår en båge och vad är man själv för en
Filur som inte riktigt klarar av att dämpa tvivlet
Utan support från starka drycker som höjer en ur
Förtvivlande nätter och svettiga lakan och så ringer
En kvinnoröst och säger breakfast och snabbt bryts
Tvivlet itu för här är kommunismen på väg med sina
Röda fanor och löften om broderskap jämlikhet och frihet 

 Skall den slå till nu på allvar
Magsjukan som ligger där och
Gnaver förrädiskt och får mig att
Kväljas hotfullt och olustigt nej jag
Betackar mig å det grövsta sätt