10

Det är så skönt att sträcka på sig
När sträckan varit lång och man vet
Att man borde ta tag i där man är
Och inte i sängen så det gjordes med
Förskjutning och det till slutet av en
Lång dags färd mot natt

 Fläktarna har stannat av brott i elsystemet
Men jag bara tar i och hittar på en anledning
Att styra in mig på det som är det verkligt
Relevanta uppbrott igen och mer definitivt
Denna gång bland alla gånger i uppvaknat
Tillstånd av klibbighet i denna moderna tid
 
Janeesha med sitt elefanthuvud sitter och
Tittar på oss från bilder och stoder i bilar 
I detta moderna land med meddelanden
Det som varat väl länge i relation till sin egen 
Nutid är det ännu inte sent i världen som
Närmar sig från olika håll och riktningar in
Emot centrum men perifert allomfattande 
 
Tablan ger skjuts år avfärden med myggor
Pågående som påfåglar som sprider sina
Plymer och de smala flickorna förvånar
Med sin närvaro och sina hög klackar i
Taket som ger människan ro efter midnatt 
Då sitaren får skjuts vidare upp i rymdens
Mjölkvita varande till det yttersta vardandet 
Nirvana utan ok och slit med välsignelsen 
Av att finnas till i detta nu trots de grusade
Granden i allas ögon när sanden gett sitt
Så sov då domna bort men hjulen snurrar
Likafullt i denna dom av avfärder hemåt  

 

Mumbai 10/3 2014

Så är det snart dags att lämna Indien för denna gång. Lämna hettan och Bombays myllrande gator bakom sig. Vi kom hit igår morse och då kände jag av nattresan med buss ordentligt i kroppen. Sov inte så mycket på bussen mellan Mapusa i Goa och Mumbai.

Sista kvällen i Goa var vi på en stor marknad, något som kallas Saturday Night Market. Åkte dit med samma bil som sedan tog oss till nattbussen som gick kl 20.30 eller skulle göra det. Var stor trängsel och oklarhet om vilken buss man skulle ta, men det ordnade sig. 

På marknaden köpte jag lite smågrejer bl.a. en skjorta som är bra att ha när alla andra är smutsiga av svett. Var roligt att gå omkring och titta bland försäljarna. Man hade också levande musik som kom igång under kvällen, men vi måste bege oss redan klockan 19.00 för att inte fastna i trafiken.

Bussen var rätt bekväm med en stol som man nästan fick ner i liggande ställning, men det höga ljudet från Bollywood-filmen och högtalaren som låg rakt ovanför mig störde enormt de första tre timmarna. Sedan sov jag en smula av och till. Det var en lång natt. 

Att ta sig in i norra Mumbai tog länge. Staden är så stor så stor. Men vi visste ungefär var vi skulle stiga av för att komma till det boende där vi tidigare bott och lämnat lite grejer på, Simons gitarrlåda och våra vinterjackor. 

Klockan hade hunnit bli över 9 på söndagsmorgonen när vi kom Andheri och det var ett divlande att få tag i en mopedtaxi till ett vettigt pris. Den vi blev anvisad försökte ta 600 rupier för resan, men jag höll fast vid att vi skulle ha den för överpriset 200. Ännu när vi stigit in och satt oss på bakbänken försökte chaffisen höja priset som vi just kommit överens om. 

När vi hotade stiga ut så slutade han. Sedan ville han också köra oss nån annanstans och få mer pengar. Men vi är beresta och klarade av det bra och kom fram till slut och kunde vila ut. Gav honom 10 % i dricks. Först ville han ha den 50-lapp växlad som jag gett honom så då fick han nöja sig med blott 20 den lurendrejaren. 

Eftersom vi ändå var kvar i Indien så ville vi ta vara på tiden och titta oss omkring lite ännu efter att ha duschat och vilat. Vi for till ett område som heter Bandra. Gick omkring i söndagsträngseln och svettades, och gick sedan ner till strandpromenaden Bandstand. Gick trötta längs den i den heta solen och vilade ut i skuggan vid vägens slut. Tog sedan kilometerspromenaden tillbaka och hamnade på den lokala segelklubben som var lika hemlig och skum som de flesta andra utskänkningsställena här. 

Vi reste den långa vägen på 12 km tillbaka hit med mopedtaxi och gick sedan och hälsade på några killar vi träffat tidigare. Stannade till ett tag på deras takterrass. Sedan köpte jag byxor, te och masalakryddblandning innan vi gick för att äta middag på vårt stamlokus Durga. Träffade en kille som hade ett band och som ville bjuda på öl, men jag var så trött så jag föredrog att gå till hostellet. Simon stannade en stund. 

Jag sov riktigt bra inatt, kanske det bästa på hela tiden här. Man börjar vänja sig och så var ju natten innan så gott som sömnlös förstås. Idag har det varit uppbrottsstämning och man skulle inte riktigt orka ta sig till med något. Började dan med frukostomelett på Café Murol här intill. Rakade oss hos en barberare i närheten och tog oss sedan samman och var ut till stranden Juhu Beach, med mellanlandning i Andheri West där vi tog oss en promenad och tittade på de eländiga levnadsförhållandena i hettan. 

Vid stranden gick vi in till ett lite finare ställe Bora Bora och åt vår dyraste måltid innan vi tog oss en promenad i strandkanten och råkade ut för unga vykortsförsäljare som berättade om sitt liv för oss, hur dom kommit hit norrifrån för att studera och försörja sig och sina familjer med kortförsäljning. Svårt att förstå hur folk klarar sig. 

Nu just tog Bolle kontakt och undrade om jag kunde vara konferencier på lördag eftermiddag när det är filmfestivalen Vera på Savoy. Det gör jag gärna. Jag kommer väl hem i tid för att hinna vara med på invigningen på onsdag. 

Jag vill få iväg detta brev innan vi reser iväg med bil från hotellet till flygplatsen som ligger nära intill. Flyget går först kl 06.40 på morgonen men det lär vara bra att vara ute i tid här eftersom byråkratin kan ta tid, säger Simon som nu är ute på en sista kvällspromenad i kvarteren. 

Luften dallrar av ljud i ljus och mörker
Man famlar sig fram i sus och töcken
De upplysta pilarna pekar på utgång
Uppgången har redan skett nu är det
 
Positionen som skall tas och beräknas
Inga barn skriker längre alls om aftonen
Harklingarna upphävs mellan plingen
Piloten är ute och går med ultrajeten
 
Hela familjen kan få hänga med nu då
Tillfälle ges så låt allt vara möjligt
Det är inte aldrig all tid räcker till för
Utflykter bland planeterna och snart
 
Är tiden ute eller anspänd och då så
Är det erkannerligen så att det är slut
Med suset och endast duset bubblar
Bottenlöst bråddjupt och oförutsägbart
 
Snart tio timmar i luften och redan ser
Man Indien ur ett annat perspektiv och
Undrar vad man glömt att notera vad
Som inte kommit med 

Kom tågen med?
 
Trängseln vid av och påstig å en och annan
Kostig och station men det är nog mest
Känslorna som bör bearbetas innan det
Blir allt för förvridet fel och oacceptabelt